Under sändningen så intervjuar Sanna Hermansson först Karl Herlin från Strålsäkerhetsmyndigheten och försöker att få honom att instämma i kritik mot Strålskyddsstiftelsen. När SR frågar vad kritiken består i så svarar han att det får man fråga kritikerna om. Därigenom visar Strålsäkerhets-myndigheten att myndigheten inte sällar sig till kritikernas sida. Inte heller Helena Ågren från Region Jönköping kommer med någon kritik. Ändå målar SR upp Strålskyddsstiftelsen som en ”kritiserad lobbyorganisation” och gör detta utan att visa varifrån uppgiften kommer eller tala om varifrån kritiken skulle komma – så, då måste man utgå ifrån att det är SR:s egen åsikt/uppgift och att kritiken kommer från SR.

Om man studerar Strålskyddsstiftelsens hemsida, så kan man snabbt, utifrån publicerade artiklar, se att det är en organisation som värnar om människors hälsa och som vill skydda människor och tillvarata deras mänskliga rättigheter, genom att upplysa om strålningens risker. Man kan även se att stiftelsen baserar sin information på ett vetenskapligt underlag. Allt fler människor skadas av strålning, och Elöverkänsligas Riksförbund, som är en erkänd patientförening, hade bjudit in Strålskyddsstiftelsen för att föreläsa om hälsovådlig 5G-strålning, vilket ligger i patient-organisationens intresse. Föredraget skulle hållas i region Jönköpings lokaler, på Länssjukhuset Ryhov, samma dag som SR:s inslag. Föredragshållaren Mona Nilsson, som även är verksamhetsansvarig på Strålskyddsstiftelsen, har tidigare arbetat som grävande journalist och har specialiserat sig på frågan om hälsorisker med strålning samt har skrivit två böcker i ämnet. Hon har gedigen kunskap i ämnet, efter att ha studerat det i 20 år. Nu försöker SR att tysta henne genom att få den ansvarige för konferensrumsbokningen att agera mot Strålskyddsstiftelsen, och SR gör det med oärliga metoder.

Mona Nilsson Strålskyddsstiftelsen

Sanna Hermansson intervjuar således regionens Helena Ågren, som är verksamhetschef för Område sjukhusstöd, och som även ansvarar för de allmänna konferensrum som används och nyttjas av patientföreningar. För att få Helena Ågren att reagera/agera, så säger Sanna Hermansson till henne i inslaget att Strålsäkerhetsmyndigheten menar att Strålskyddsstiftelsen inte har någon vetenskaplig grund och att Strålsäkerhetsmyndigheten varnar för att Strålskyddsstiftelsen sprider falsk information, men det var absolut inte något som framkom i Sanna Hermanssons intervju med Strålsäkerhetsmyndighetens Karl Herlin – Karl Herlin talade inte alls i dessa termer. Tvärtom så var han mycket diplomatisk och korrekt i sin hållning. I slutändan blev lögnen så pass genant för SR att SR blev tvunget att införa en rättelse och fick tillstå att myndigheten aldrig hade sagt att stiftelsen spred falsk information. Följaktligen så hade Karl Herlin på Strålsäkerhetsmyndigheten inte heller varnat för det (men den lögnen har SR inte rättat). Det är helt enkelt två olika bedömningar av den vetenskapliga litteratur som finns och som står mot varandra.

SR omskriver även Strålskyddsstiftelsen som en ”omdebatterad organisation”. Med tanke på att det bara finns en enda artikel (före aktuellt inslag på SR:s hemsida), vilken dessutom är tio år gammal och endast innehåller tre meningar om Strålsäkerhetsmyndigheten, och där Strålskyddsstiftelsen endast nämns, så kan man knappast kalla Strålskyddsstiftelsen för en ”omdebatterad organisation”. Var omdebatteras Strålskyddsstiftelsen och av vem? Det är inga uppgifter som SR uppger, så inte heller det verkar vara förankrat…

SR framför i inslaget att Strålskyddsstiftelsen inte har vetenskapligt stöd för sina påståenden, att det skulle vara falsk information som stiftelsen sprider samt att stiftelsen är en kritiserad lobbyorganisation, alternativt omdebatterad organisation. Detta är emellertid inte något som framförs av intervjuobjekten, utan detta är enbart ett ställningstagande/en approach som SR har antagit, och det har SR gjort utan att redovisa varifrån ställningstagandet kommer. Således får man anta att detta är SR:s eget ställningstagande. Därför ifrågasätter NHF Sweden det som SR skriver under sina artiklar, att grunden för SR:s journalistik är ”trovärdighet och opartiskhet” och att SR är oberoende i förhållande till ”ekonomiska, offentliga och privata särintressen”.

SR har gjort negativa uttalanden om Strålskyddsstiftelsen och försöker att påverka sina intervjuobjekt genom sin negativa vinkling och sina franka lögner. Det är helt klart att SR har agerat partiskt. SR:s påstådda oberoende måste därför starkt ifrågasättas, och det även utifrån att Strålskyddsstiftelsen främst är en hälsoskyddsorganisation och människorättsorganisation, som vill skydda människors hälsa gentemot skyhöga och farliga strålningsvärden, som sätts upp av den kartell som inte bara har ekonomiska intressen i telekombranschen utan även vägrar att erkänna den forskning som visar att strålning även under gällande gränsvärden är hälsovådlig. Denna kartells höga gränsvärden följs emellertid slaviskt av myndigheter världen över. Om studierna på området hade respekterats – inte minst utifrån barnkonventionsperspektiv, lagstiftning som är till för att skydda barnen – så hade 5G-utbyggnaden stoppats omedelbart.

https://thenhf.se/vad-du-behover-veta-om-5g/

Strålskyddsstiftelsen har ett vetenskapligt stöd för sina påståenden och lutar sig mot omfattande vetenskaplig forskning och mot många forskares ställningstaganden. Detta känner Karl Herlin på Strålsäkerhets-myndigheten till, vilket han tillstår i ett samtal med Mona Nilsson, ett samtal som ägde rum efter SR:s inlag, och Strålskyddsstiftelsen samt Strålsäkerhetsmyndigheten var då även överens om att de har två olika perspektiv på bedömningen av de vetenskapliga studierna. När SR intervjuar Strålsäkerhetsmyndigheten så förklarar Karl Herlin från myndighetens sida ”vi på Strålsäkerhetsmyndigheten, vi har ju till exempel ett oberoende vetenskapligt råd för elektromagnetiska fält, som samlar ihop litteratur i engelskspråkiga journaler, och där har vi till exempel olika exklusionskriterier för att de här studierna ska falla in i bedömningen. Det kan handla om att studierna måste använda sig av kontrollgrupp, att man måste ha en korrekt dosimetri, alltså att man måste veta vad till exempel djur eller celler är exponerade för, och på det här sättet arbetar också EU:s vetenskapliga råd, och man kan säga att den bedömningen som vårt oberoende expertråd, som EU:s expertråd gör, den delas också av Världshälsoorganisationen WHO, och av också en oberoende organisation av forskare som kallas för ICNIRP – så vi står stadigt i den bedömningen som vi gör.” Vidare förklarar Karl Herlin att det som man måste göra för att komma fram till en korrekt vetenskaplig bedömning är att man inte främst tittar på mängden studier som har gjorts, utan på att studierna har god vetenskaplig kvalité, och att det därför måste finnas olika exklusionskriterier när man gör de vetenskapliga rapporterna, metastudierna, som innebär studier av studier.

Visst låter det vackert med WHO, EU:s expertråd och den oberoende organisationen ICNIRP, men när man gräver i detta så finner man en kartell med bindningar till telekomindustrin, och ICNIRP är allt annat än oberoende, det är snarare telekomindustrins egen intresseförening, och det finns enligt Strålskyddsstiftelsen jävsliknande bindningar på de olika posterna. WHO har många gånger tidigare visat att de snarare har gått industrins ärenden än värnat om människors hälsa, något som vi tidigare har berättat om i tidningen Hälsofrihet. Det är även problematiskt att enbart förlita sig på metastudier, och det går att luras ypperligt med hjälp av metastudier; allt beror på exklusionskriterierna, och om man gör dem tillräckligt snäva, så kan man sålla bort tillräckligt många studier som påverkar utfallet så att man får fram det önskade resultatet. Eftersom det går att luras med metastudier, så kan man inte enbart förlita sig på dem.
______________________________________________________________________________
Nya artiklar från Strålskyddsstiftelsen:

Tidigare ICNIRP-medlem sågar ICNIRP:s gränsvärden

EU valde jäviga experter till sin strålningsrapport

______________________________________________________________________________

SR hade en uppenbar agenda när Sanna Hermansson intervjuade sitt intervjuobjekt, regionens Helena Ågren, genom den vinklade frågan ”Hur tänker du själv, när du hör att den här organisationen kritiseras för, ja till exempel bedriva skrämselpropaganda, och att de går emot vetenskap och så där”. Ingen hade emellertid kritiserat Strålskyddsstiftelsen för detta. Varken att bedriva skrämselpropaganda eller gå emot vetenskap är något som varken Strålsäkerhetsverket eller regionen kritiserade Strålskyddsstiftelsen för i programmet, utan det är enbart SR som driver den linjen. Det här är dessutom den första gången som ordet skrämselpropaganda nämns, så intervjuobjektet kan omöjligen ha hört det i programmet. Det är uppenbart att SR använder denna retorik för att försöka förmå intervjuobjektet att vidta åtgärder, såsom att förbjuda vissa organisationers budskap, med andra ord att hindra Strålskyddsstiftelsen från att informera om risker och skador. Sådana åtgärder vore dock brottsliga om regionen skulle vidta dem. Man kan undra om SR:s egentliga syfte var att påverka regionen att snabbt ställa in föredraget.

Även Helena Ågren har en opartisk hållning, och i den radiosända intervjun säger hon ”i regionen så har vi ett antal konferensrum och aulor som vi använder för regionens verksamheter, men även godkända patientföreningar har möjlighet att låna dessa lokaler. Vem som helst får inte låna våra lokaler, utan det är enbart patientföreningar med koppling till vården, och i det här fallet så var det Elöverkänsligas patientförening som har lånat aulan Ryhov. Det är en erkänd patientförening som regionen samarbetar med i olika sammanhang, och rutinerna för att låna ut konferensrum är desamma för alla patientföreningar som är godkända. Så är det så att det är en patientförening som är godkänd, som ska ha ett möte, så kan de höra av sig till oss för att se om vi har något konferansrum tillgängligt, samma för alla. ”.

Detta är en hållning som Helena Ågren även håller fast vid i slutet av intervjun, när hon säger ”Eftersom vi följer de regelverk och de riktlinjer som vi har och tillåter patientföreningar att boka våra lokaler, så är det i det här läget patientföreningen Elöverkänsligas patientförening som har fått boka, och det har de rätt att göra”.

Vid ett tillfälle i intervjun, när Sanna Hermansson säger ”har ni inget ansvar då, för vad som sägs och sprids i era lokaler”, råkar Helena Ågren dock säga ”jag förstår att den frågan kommer, och vi får naturligtvis utvärdera den situation som nu har uppstått. Det kan ju absolut bli så att vi behöver se över våra rutiner; vi arbetar ständigt med att förbättra verksamheten och se över våra rutiner löpande, för att se om det är någonting som behöver förtydligas, men i det här läget så har vi godkänt en bokning från Elöverkänsligas patientförening. Det är det vi har godkänt”.

Om regionen skulle börja att begränsa vad som sägs och sprids av patientföreningarnas föredragshållare, så skulle det vara ett brott mot grundlagen, regeringsformen, genom att det bryter mot regelverket angående yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten och föreningsfriheten. Att SR på detta sätt försöker att undertrycka det fria ordet, tankefriheten och yttrandefriheten, och försöker att få regionen med på detta, är helt förkastligt, och ett sådant beteende borde inte förekomma i en rättsstat, i synnerhet inte från statsfinansierad massmedia, som borde värna om den grundlagstiftade yttrandefriheten.

Det är även uppenbart att SR inte hade för avsikt att låta Strålskydds-stiftelsen medverka i programmet. SR ringde upp Strålsäkerhets-myndigheten på förmiddagen, så att myndigheten kunde förbereda sig i god tid till sändningen klockan 15.00. SR försökte dock inte att få tag på Strålskyddsstiftelsen förrän en timme före sändning. SR visste förstås att då skulle Mona Nilsson på Strålskyddsstiftelsen vara på resande fot; hon var ju på väg till föredraget i Ryhov, som startade kl 17.00, och förmodat svår att få tag på. Att den som attackeras av massmedia rings upp precis före sändning visar på bristande hänsyn. Varför gjorde SR så? Var det för att Mona Nilsson inte skulle få någon chans att förbereda sig eller för att SR inte ville att hon skulle vara med i programmet?

Samma kväll lägger SR upp en kortversion med intervjuerna med Strålsäkerhetsmyndigheten och regionen, där SR återigen påstår att Strålsäkerhetsmyndigheten menar att Strålskyddsstiftelsen sprider falsk information. Eftersom detta var osant, så fick SR till slut göra en rättelse. SR var till och med tvunget att ändra titeln på sin artikel/sitt inslag, eftersom inte heller det var korrekt men som samtidigt var SR:s huvudpoäng. SR hade skrivit att organisationen ”håller seminarium i regionens lokaler”, men det var falskt. Sanningen var att det var Elöverkänsligas Riksförbund som höll i seminariet. Det skulle dock vara svårt för SR att ge sig på en patientförening som bjuder in två föredragshållare som stödjer patientföreningens sak. Den andre föredragshållaren, doktor Lennart Hardell, en svensk disputerad mobilstrålningsforskare, föreläste även vid detta seminarium, men honom gav sig inte SR på eller menade att det skulle vara fel att han föreläste i regionens lokaler, trots att inte heller han håller med Strålsäkerhetsmyndigheten i deras bedömning.

Strålskyddsstiftelsen bad i efterhand att få uttala sig, och till slut gav SR med sig och lät Mona Nilsson komma till tals i kortversionen av inslaget, där hon bemötte det som Strålsäkerhetsmyndigheten sade att den lutade sig mot. Att inslaget har uppdaterats med en senare tillagd intervju med Mona Nilsson står dock inte i artikeln på SR:s hemsida, utan man måste lyssna på inslaget för att få veta att hon är med.

Michael Zazzio, ordförande i NHF Sweden