Facebook Twitter YouTube RSS
Home Alla Artiklar En hyllning till en riktig hälsofrihetsförespråkare!
formats

En hyllning till en riktig hälsofrihetsförespråkare!

Blueprint 1Vi får ofta frågan hur vi blev involverade i NHF, National Health federation. Svaret som jag brukar ge är ganska långt eftersom vår berättelse egentligen är berättelsen om vår katt Blueprint, som var den riktiga hälsofrihetsförespråkaren i vårt hem.

Blueprint föddes i Linköping den 13 februari 1997. Han och hans pappa Rubik kom hem till oss den 30 april 1997. Det tog inte lång tid för oss att märka att Blueprint inte var någon vanlig katt. Han verkade vara en oerhört känslig varelse. Vi lade märke till att han tvättade sig mycket, mer än katter brukar göra, men just då tänkte vi inte så mycket på det; vi antog bara att han var pedant när det gällde hans utseende och hygien. Hans slickande blev värre. Vid 9 månaders ålder hade han en kal fläck på buken. Hans uppfödare trodde att det var hans hormoner som spökade, så vi avvaktade för att se om hans slickande skulle lugna ner sig. Det gjorde det inte. Nästa steg var ett veterinärbesök för att kolla upp saken.

Det visade sig att Blueprint hade matallergi. Vi hade aldrig hört talas om katter med matallergi. Det var dags för oss att börja forska i saken. Veterinären på djursjukhuset som ställde Blueprints diagnos gav oss några tips om hur vi kunde mata Blueprint, men vi insåg ganska snabbt att vi fick pröva oss fram på matfronten. All forskning vi var tvungna att göra för att hjälpa Blueprint ledde oss in på djurrättsfrågor och hälsofrihet.

Första steget för oss var att lära oss om vad som fanns i kattmat. Det var inte någon trevlig läsning! En av mina vänner i Kanada hittade ett recept på hemgjord kattmat som visade sig vara Blueprints räddning. En stor hjälp vi fick var av Natascha Wille på Feline Future och utan detta hade Blueprint aldrig haft det långa och lyckliga liv som han hade. Det tog oss fyra år att få ordning på Blueprints hälsa.

En annan sak vi kom i kontakt med för att kunna hjälpa Blueprint var alternativmedicin. Hans veterinär sade att det inte fanns något som kunde göras för honom. Vi kunde ändra hans diet, förstås, men enligt veterinären var det kortison som gällde. Vi försökte med kortison en gång, men Blueprint blev så sjuk av det att vi avbröt behandlingen. Vi sökte efter en alternativveterinär och sedan någon som kunde kommunicera med djur. Djurkommunikatören visade sig vara personen som hjälpte oss mest.

Under tiden funderade vi väldigt mycket över vår egen mat och hur den påverkade oss. Om Blueprint kände av stressen från de slaktade djuren och den påverkade honom negativt, hur påverkade stressen oss? Per, min man, tog första steget och ville bli vegetarian. Jag växte upp i ett bondesamhälle och var van vid att djuren slaktades för mat, så jag var inte lika påverkad som Per. Men jag visste att beslutet var viktigt för Per, så jag hängde med. Vi började läsa mer om köttindustrin och hur vår mat producerades. Vi forskade mer i konserveringsmedel och tillsatser. Allt detta ledde oss till det alternativa samhället, vilket är hur vi kom i kontakt med Scott Tips.

Vi träffade Scott på AVII, en alternativ konferens i London. Vi träffade många intressanta människor där. Vi pratade med Scott och diskuterade grundandet av NHF Sweden och översättningen av Codex-boken till svenska.

Blueprints hälsa var stabil i ca 5 år. Han åt hemgjord mat och var fri från klåda. Hans päls växte ut också. Vid denna tidpunkt var vi mer eller mindre veganer. Vi fortsatte att forska och att informera människor om vad som finns i maten. Vi märkte ganska tydligt vilken påverka maten hade på våra kroppar och vi såg allt mer hur ohälsosamt det mesta i matbutikerna och på restaurangerna var. Det var dags att göra någon skillnad i världen omkring oss.

När Blueprint var 9 år (2006) kom hans allergibesvär tillbaka. Vi hade (och har fortfarande) ingen aning om varför. Vi ändrade på hans kost och på saker och ting i hemmet i förhoppning att det skulle hjälpa honom. Vi bytte rengöringsprodukter till sådana som var ännu mer miljövänliga. Vi kollade vad katternas sängar tillverkades av, vilket ledde oss till att kolla vad våra egna kläder tillverkades av. Vi började läsa ännu mer om hur våra kläder producerades, vilket gjorde att vi köpte allt mer rättvisemärkta produkter. Varje gång Blueprint fick ett allergianfall forskade vi mer i saker och ting och gick allt längre ner i ”kaninhålet”.

År 2007 blev jag diagnostiserad med matallergi. Nu kunde jag och Blueprint tävla om vems allergilista som var längst. Allt jag lärde mig för att behandla Blueprints allergi visade sig vara det som hjälpte mig mest. Jag använde mig av alternativbehandlingar och medier för att få min hälsa tillbaka. Och det fungerade. Jag började äta levande föda, dieten som gav mig min hälsa och mitt liv tillbaka. Våra katter åt redan otillagat kött, så jag tänkte att det kunde vara bra för mig att äta otillagad mat också. Eftersom jag redan åt mycket rå frukt och grönt och vi var mer eller mindre veganer var det ganska enkelt att slänga ut spisen.

Det jag upplevde när jag ändrade på min diet var helt fantastiskt. Mitt matsmältningssystem började fungera normalt inom en vecka. Jag började få min energi tillbaka. Jag gick ner ca 12 kg, vilket gjorde att jag hamnade på samma vikt som jag hade som tonåring. Efter att jag hade ätit levande föda ett tag hade jag svårt att äta tillagad mat. När jag åt något som hade värmts upp på något sätt märkte jag att jag kände mig tung och trött. Jag blev också ännu känsligare för tillsatser och andra oönskade saker i min mat. Även små mängder kunde irritera min mage. Det klokaste jag kunde göra var att lyssna på min kropp och dess behov. Det är inte alltid så lätt att göra, särskilt när jag inte är hemma, men om jag inte gör det vet jag att jag kommer att få en smäll. Jag har varit tvungen att vara någon sorts superdetektiv när det gäller mat. Jag måste verkligen läsa allt som står på etiketterna. Hela min situation och Blueprints gjorde att Codex blev en mycket viktigt fråga för mig. Vi måste alla ha rätt till god, oförorenad, näringsrik mat!

Blueprint 2Hösten 2011 blev Blueprint mycket sjuk. Jag var rädd att vi skulle förlora honom. Blueprints kliande blev mycket värre och han hade slickat bort pälsen från ryggen, buken och benen. Vi pratade med vår veterinär och specialisterna på djursjukhuset. Vi brainstormade kring saker och ting i hemmet som kanske irriterade Blueprint. Mina tankar gick mot maten, som vanligt.

Våra idéer höll på att ta slut när det gällde maten. Vi hade redan gjort allt vi kunde. Vi slet vårt hår när vi försökte lista ut hur vi kunde göra Blueprints mat ännu renare än den redan var. Vi gjorde vårt bästa att köpa ekologiska varor till våra katters mat. Vi började köpa viltkött till Blueprint för att undvika problem förknippade med farmat kött. Vi började fundera över vad som finns i luften och i vattnet. Vi insåg att vi inte kunde skydda Blueprint mer än vi redan gjorde. Vi funderade över chemtrails, GMO och andra föroreningar som kommer in i maten oavsett vad vi tycker om saken. Mer och mer insåg vi att vi måste göra något åt situationen!

Vad skulle vi göra? Grunda NHF Sweden! NHF Sweden har nu kommit på fötterna. Hur mycket av det som vi nu gör hade vi kommit in på om vi inte hade haft Blueprint? Det är svårt att säga. En sak är dock säker: Blueprints tid på jorden slutade i slutet på oktober 2012, men vår kamp för hälsofrihet har bara börjat.

Text: Lisa Hellman

Share
Comments Off.