År 2005 kunde ha varit ett banbrytande år vad gäller lagstiftningen kring kemikalier. Men i stället lät sig beslutsfattande politiker vilseledas av kemiindustrins lobbyister. Lagförslaget REACH som från början ville lägga ansvaret på att kemiindustrin skulle stå för bevisbördan att deras kemikalier var ofarliga fick via politikerna igenom en kompromiss, vilket resulterade i att det i slutändan är upp till konsumenten att själv bedöma risken med att använda en viss kemikalie.
Kemikalielagstiftningen REACH står för registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier. Detta innefattar att alla kemiska ämnen som produceras eller importeras i mer än ett ton per företag och år måste registreras. EU började riskbedöma nya ämnen först 1981. Sedan dess har cirka 3 000 nya ämnen tillkommit. För ämnen vars tillverkning inleddes före 1981 behövdes ingen bedömning och dessa utgör i dag 90 procent av alla ämnen som används. Totalt handlar det om mer än 100 000 olika ämnen på EU-marknaden. För 99 % av dessa saknar industrin och samhället tillräckliga kunskaper om riskerna och effekterna på miljö och hälsa (1).
I lagförslagets kompromiss flyttades fokus över från faran med en kemikalie till risken med en kemikalie. Industrin hävdar att ingen kemikalie i sig är giftig utan det handlar om exponering och mängd. Argumentet som används är att till och med vatten kan vara giftigt och dödligt i för stor mängd. I dokumentären ”Förgiftad kompromiss” får vi följa hur hela förloppet gick till. Vi får även följa Alfred som bara var 12 veckor när det visade sig att han har flera farliga kemikalier i blodet – miljögifter som han måste ha fått via sin mamma. Miljöminister Lena Ek förfasas över resultatet av blodtestet. Men hur agerade hon själv när hon hade möjlighet att påverka EU:s nya kemikalielag?
Vidare får vi möta mamman som jobbade på en teflonfabrik och därefter födde ett missbildat barn. Ämnet PFOA används vid tillverkningen av teflon och är enligt tillverkaren inte kvar i den färdiga produkten men har visat sig vara en stor källa till stora utsläpp i miljön. Tack vare en forskande journalist uppdagades en hel del hälsoproblem runt fabriken vilket ledde till att byborna runt fabriken stämde kemikalieföretaget. Det uppdagades då att flera av PFOA’s negativa konsekvenser var kända av företaget utan att åtgärder vidtogs.
PFOA och PFOS är syntetiska kemikalier som producerats och använts i stora mängder på den globala marknaden sedan 50-talet och som numera hittas överallt i vår miljö. Dessa ämnen ingår i gruppen, perfluorerade ämnen och kan finnas i impregnerade textilier, impregnerat papper, rengöringsmedel och brandsläckningsskum. Ämnena finns även i produkter som används i verkstads- och elektronikindustrin. De perfluorerade ämnena används eftersom de har förmåga att bilda släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor. De används i låga halter i många produkter. Särskilt påträffas PFOS i höga halter i fisk och sjöar till vilka det finns läckage från brandövningsplatser då kemikalien har ingått som en komponent i brandsläckningsskum.
“Ämnet är mycket svårnedbrytbart, misstänkt cancerframkallande och anrikas i näringskedjan” -Karin Norström på IVL Svenska Miljöinstitutet
Spridningen fortgår och det kommer att ta 60-70 år innan halterna i miljön vid förorenade områden är nere på bakgrundsnivåer. Ämnena har även i vissa fall nått dricksvattentäkter där det återfunnits i betydligt högre halter än vad som normalt brukar mätas (2).
Konsumenter kan bidra till minskad användning genom att fråga om produkter de köper kan innehålla perfluorerade ämnen och efterfråga mindre farliga alternativ.
Sammanställning: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphotos.net/xedos4
Källor:
1. EU:s nya kemikalielagstiftning Reach nu i hamn
(2555)