Det finns inga vetenskapliga bevis för att vaccinet mot hpv är säkert eller effektivt (1). Det har heller aldrig gjorts några långtidsstudier på vaccinet. Detta är så klart relativt men med tanke på att det tar 20-30 år för livmoderhalscancer att utvecklas så har inga studier kommit ens i närheten av vad som krävs för att man ska kunna avgöra vaccinets effektivitet. Som det är nu har vaccinet mot hpv tagits in i det allmänna vaccinationsprogrammet med motivering att det är kostnadseffektivt och räddar liv.
Text: Marina Ahlm / Bild: Freedigitalphoto/taoty
Vetenskapligt bevisat är när en situation observeras och genom dessa observationer kan man sedan bekräfta och fastslå resultat. Om man inte observerar resultaten av en händelse för att det anses oetiskt så kan man inte kalla det vetenskapligt bevisat. Men ändå är det så man gör för att hävda att vacciner fungerar. Vacciner som utvecklades i början eller mitten av förra seklet är till exempel inte utvärderade med dagens krav på placebokontrollerade effektprövningar. Det anses oetiskt eftersom personer i kontrollgruppen undanhålls en etablerad och påstått effektiv behandling. När det tillkommer ytterligare ett vaccin mot en sjukdom, så måste det nya vaccinet i stället prövas i jämförelse med det vaccin som redan finns och används. I andra fall kan en adjuvans som ett aluminiumsalt användas som placebo.
Gardasil innehåller det tveksamma ämnet polysorbat 80 men även aluminiumadjuvans, vars uppgift är att öka effekten av vaccinet. Allt fler studier visar nu på de negativa effekterna av detta giftiga ämne. I en studie publicerad i mars 2012 såg man, att när möss injicerades med hepatit B-vaccin som ska skydda levern mot cancer, blev resultatet i stället celldöd i levern på grund av apoptos (programmerad celldöd), som är en markör för de flesta leversjukdomar. Denna oönskade effekt tillskrevs aluminiumadjuvansen. Man såg också att en mitokondriell (i cellernas kraftverk) dysfunktion uppstod (2) (3). En granskning av den medicinska litteraturen om aluminium avslöjar en överraskande brist på vetenskapliga bevis för att injicerat aluminium är säkert. Man vet inte heller om ämnet ackumuleras i vävnader och organ eller om det avlägsnas ordentligt från kroppen.
Det är också okänt huruvida genetiska faktorer inverkar på den långsiktiga hälsan hos dem som fått vacciner med aluminium. Aluminium har även kopplats till tillstånd som autism (4) och andra neuropsykiatriska tillstånd (5). Det kan även vara en riskfaktor för Alzheimers (6) och autoimmuna sjukdomar (7) såsom Macrophagic Myofasciitis, MMF (kliniska symtom är muskelsmärta, ledsmärta, muskelsvaghet, trötthet, feber och muskelömhet) (8) (9). Aluminium som adjuvans i vaccin utgör en risk och det kan vara så att vaccinets fördelar överskattats och att risken för negativa effekter inte har analyserats ingående i det medicinska och vetenskapliga samfundet (10).
Vaccinet anses säkert för att det är så väldigt många doser som givits, runt 80 miljoner. Men man kan undra om detta är ett mått på säkerhet. Alla sju miljarder på jorden utsätts dagligen för luftföroreningar. Betyder detta då att dessa är ofarliga? Det har också gjorts en studie på effektiviteten av de så kallade spontana biverkningsrapporterna. Detta är något som används i fallet med Gardasil. Vaccinet ges till en massa människor och sedan ska var och en rapportera in till en vårdgivare när de misstänker eller upplever en biverkning, och dessa i sin tur ska rapportera vidare. Studiens slutsats blev att uppemot 98 procent av alla biverkningar missades (11).
Det pratas om att massvaccination av våra barn är kostnadseffektivt. Hur kan det någonsin bli kostnadseffektivt att massvaccinera alla flickor till en årlig kostnad av 200 miljoner + underhållsdos som kostar 60 miljoner och där summorna kan dubbleras om det även gäller för pojkarna? Detta för att rädda 225 personer. Eller omvänt; varför ska samhället ge en grupp på 450 individer så mycket som 260-520 miljoner (där man dessutom tror att man bara kan hjälpa hälften) (12)? Varför satsas inte pengarna på en grupp som är betydligt större? Exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar som faktiskt är den vanligaste dödsorsaken. Vad gäller cancer fick 50 994 personer diagnosen cancer år 2005. Hur kan samhället välja att våra gemensamma pengar bara ska “gynna” 0,88 procent av våra cancersjuka där man dessutom tror att bara hälften kan bli hjälpta (0,44 procent)? Och för att uppnå detta ska alla flickor – och helst alla pojkar också – vaccineras med något som man inte vet effekten av eller ens kan mäta skyddseffekten på? Dessutom har vi redan en mycket effektiv metod för att förebygga livmoderhalscancer, nämligen cellprovskontroller.
Text: Marina Ahlm /Bild: Freedigitalphoto/taoty
(2465)