Danmark har båda delar. De flesta tror att Danmark är ett litet harmoniskt land med starka demokratiska värderingar, avancerade miljölösningar och jämlikhet bland befolkningen. Detta är också sant för de flesta danskar, förutom om de arbetar med näringstillskott och örtmedicin. Då är dina demokratiska fri- och rättigheter och skyddssystem plötsligt försvunna och Danmark förvandlas till en tredje världens “banana” republik som tillämpar alla möjliga smutsiga trick för att försöka kullkasta din verksamhet. Plötsligt existerar inte längre dina demokratiska rättigheter och du befinner dig i en djungelregim med terror, krig och utan rättvisa. Särskilt förhåller det sig så om du arbetar med, tillverkar, importerar eller handlar med produkter som baseras på ayurvedisk eller kinesiskt medicin – då är du inte längre på mark där rättvisa och lagliga rättigheter råder.
Personligen har jag själv nyligen dömts till att betala böter på ett belopp av DKK 40 000 (som motsvar SEK 49 900 ) + rättegångskostnader för att ha “sålt farliga örter”. Först i tingsrätten (byrett) sen nu i hovrätten (herredsrett), efter överklagandet i tingsrätten förra året.
De två örterna som har orsakat mig missödet är Ashwaganda (också känt som Indiens ginseng) and Tribulus Terrestris som används i stor utsträckning både i indisk och kinesisk örtmedicin. Det är mycket välkända och mycket väldokumenterade örter, lagliga att sälja och använda i alla andra EU-länder förutom i Danmark. Fastän jag uppvisade en massiv dokumentation för att bevisa säkerheten hos örterna, så dömde både tingsrätten och hovrätten mot mig.
Min dokumentation baseras på internationell “Ph.D-nivå” med en tysk docent, som också agerar som konsult för EU-kommissionen i säkerhetsfrågor, och effekt vad gäller örtmedicin. Därtill presenterades dokumentation som visar att dessa örter lagligen säljs i alla andra EU-länder, men inget av detta togs det någon hänsyn till i de två danska domstolarna.
Det danska Livsmedelsverket förlitade sig på en dåligt gjord dokumentation från det Danska Tekniska Universitetet (DTU) som skulle understödja deras sak och bevisa att dessa två örter är farliga för människan att förtära och potentiellt på sikt kan skada lever, njurar och nervsystemet. Men problemet är att deras dokumentation inte bevisar någonting. Det är bara luftskott som inte är förankrat i någon internationell litteratur. Det är helt enkelt en vetenskaplig manipulering och bedrägeri.
För två år sedan försökte vi rapportera deras bristfälliga dokumentation till UVVU som är det nationella vetenskapliga organet och som ska ta hand om vetenskapliga bedrägerier närhelst det dyker upp på de danska institutionerna. Men UVVU vägrade att titta på dokumentationen från DTU och kom med alla möjliga kreativa förklaringar som skulle ursäkta att inte göra det.
De två domstolarna har bara baserat sina domar på dokumentationen från DTU och har inte ifrågasatt den bristfälliga kvalitén alls. I båda fallen upplever jag det som att domen hade avgjorts redan innan rättegången hade börjat.
Varför är det offentliga Danmark så rädd för två enkla och väldokumenterade indiska örter, kända sedan tusentals år tillbaka och som finns att köpa i de flesta EU-länder?
Det är ett regerings-/riksdagsbeslut som går långt tillbaka till början av förra århundradet, som gick ut på att införa denna protektionistiska sed att ta till vara de nationella intressena. Det handlar enbart om att skydda de danska och internationella läkemedelsindustrierna, men med täckmanteln att det är för att säkra skyddet för genomsnittskonsumenten. Big Pharma är vår näst största industri med NOVO och LUNDBECK i spetsen och förutom att Danmark har investerat miljarder de tio senaste åren för att försöka få Nordsjälland att bli en ny sorts Klondyke för bioteknik.
Det står klart att med den internationella expansionen och framgången för de danska läkemedelsbolagen, så har Danmark ambitionen att försöka tillskansa sig mer läkemedelsaffärer i landet och har gjort det danska Läkemedelsverket till det förnämsta organet i Europa för godkännande av läkemedel. Ett sätt att försöka att få detta attraktivt är att få bort och förstöra all sorts konkurrens från hälsosamma kosttillskott genom att tillämpa de hårdaste reglerna för dessa inom EU.
Även om kosttillskottsmarknaden i Danmark inte omsätter mer än 1 miljard danska kronor totalt om året, så verkar det som att det utgör ett stort hot för läkemedelsindustrin. Det motsvarar omkring 150 miljoner dollar och har samma omsättning per år som flaskvatten i Danmark. En annan tänkbar anledning är att läkemedelsindustrin på senare år har torka på nya framgångsrika kemiska patent, mestadels på grund av skadliga biverkningar, så de måste själva börja titta åt örtmedicinen.
Före år 2000 så togs kosttillskott och örtmedicin inte särskilt seriöst i Danmarks styrande organ. Även läkaren skulle skratta dig rakt upp i ansiktet om du erkände att du tog någon sorts kosttillskott. Med de nya läkemedelsdirektiven från EU som blev aktiva 2006, så började olika sorts restriktiva åtgärder slå mot kosttillskottbranschen redan 2003 och 2004.
I början, innan de nya läkemedelsdirektiven blev aktiva, så var det det danska Läkemedelsverket som arbetade med att förbjuda kosttillskott med alla möjliga konstiga ursäkter som inte hade stöd i lagstiftningen. Nu har de givit den uppgiften till Livsmedelsverket, som får agera som “the bad guys”.
Först skapade de en särskild arbetsgrupp, Kosttillskottsgruppen, som skulle kontrollera och besvära industrin, importörer, leverantörer och terapeuter som arbetar med tillskott. Den officiella hållningen i Danmark är att kosttillskott är en låg-riskaffärsverksamhet, men blir nu hanterad som högrisk utan någon grund.
De flesta anställda i Kosttillskottsgruppen är kvinnor, många av dem med en aggressiv och fientlig attityd. Jag minns att jag i en intervju med amerikanska “Navy Seals” som berättade om deras försiktighetsåtgärder när de skulle gå in i ett hus fullt av terrorister. Först tränades de att hitta och oskadliggöra kvinnor, om det fanns någon i gruppen, därför att kvinnor i en typisk mansdominerad miljö alltid försöker överträffa männen, i handling för att bevisa att de duger. Precis samma som jag har upplevt när jag har sett de anställda på Livsmedelsverket och Kosttillskottsgruppen. De få män som jag har mött och haft att göra med har alltid varit vänliga och justa, nästan som om de hade lite dåligt samvete för att de gör det som de måste göra. Kvinnorna är ofta mycket mer råa och fientliga i sitt beteende.
2011 beslutade regeringen att kosttillskottsindustrin själva skulle betala denna kontroll och besvär från Livsmedelsverket. En ny taxa, enbart för kosttillskottsindustrin uppfanns och från 2011 förbands vi att betala SEK 17 000 per år bara för att få existera och runt SEK 1 700 per registrerad produkt – som enda industri i Danmark – snacka om en oönskad industri!
I Sverige är situationen mycket annorlunda. Här kan du tillverka, importera och sälja de flesta tillskott. För några år sedan besökte jag en svensk tillverkare av kosttillskott. Ledningen berättade för mig om en trevlig och konstruktiv dialog och vänskapliga besök från det svenska Läkemedelsverket. Jag kunde knappt tro vad jag just hade hört. Ingen i samma position har någonsin haft den erfarenheten i Danmark.
Hur kommer det sig att det är så stor skillnad mellan två kulturellt lika länder, som bara separeras genom en bro och en smal remsa vatten? Den viktigaste anledningen är den skillnaden att Sverige inte har en särdeles stor läkemedelsindustri.
Ett stort problem i Danmark är att industrin förutom sin storlek har vuxit sig in i de styrande organen i vårt allmänna och monopolistiska hälsovårdssystem som drivs av staten. Det är ofta samma människor, som byter position mellan att vara anställda inom industrin och sedan tjänstemän inom Läkemedelsverket och Hälsomyndigheten. Det finns inga säkra och sunda gränser mellan industrin, dess ekonomiska intressen och de offentliga organ som ger råd till politikerna och som planerar och strukturar vår vård.
Enligt Mussolini startar fascism när industrin smälter samman med staten. Du bör tro att han vet ett och annat i ämnet.
När det danska Livsmedelsverket startade sin kampanj och sina attacker 2010-11, sa de plötsligt åt mig att återkalla 9 produkter som innehöll två örter, Ashwaganda och Tribulus Terrestris. Först kunde de inte ens uppvisa någon form av dokumentation för att bevisa sin sak eller sina antaganden om att dessa örter skulle vara farliga. Efter tre veckor så fick jag några sidor utan någon vetenskaplig substans. Jag var då styrelsemedlem och ordförande för en branschorganisation och stod bakom ett projekt att försöka etablera en konstruktiv dialog med politiker i regeringen för att förbättra våra villkor. Efter två års möten med politiker, som mestadels var ovetandes och utan intresse för våra utmaningar, så fick vi slutligen till ett möte med Livsmedelsministern, sent sommaren 2010. Vi gav en seriös redogörelse för situationen i kosttillskottsbranschen, men fick ingen förståelse alls. Kort efter startade Livsmedelsverket en kraftfull kampanj för att förbjuda de flesta ayurvediska och kinesiska örterna. Många importörer, handlare och terapeuter fick sina produkter beslagtagna och förstörda, medan de fick stora administrativa böter på SEK 17 000-34 000 direkt från Livsmedelsverket utan någon som helst rättegång.
Olyckligtvis, valde många av dem utifrån chock och rädsla att betala dessa orättvisa bötesbelopp, lade ner sin verksamhet och gick vidare med något annat i sina liv. Bara ett fåtal av oss har valt att kämpa för våra rättigheter, vissa har vunnit i domstolen och andra har förlorat som jag.
Är Danmark så fri från korruption som de flesta danskar vill tro? Hmm – en serbisk sjuksköterska som jag mötte på ett födelsedagskalas för en tid sedan, uttryckte sig så här:
– I mitt hemland kallade vi sådana här saker som korruption. I Danmark kallas det “networking”.
Hon bor nu i Köpenhamn och arbetar som terapeut.
Morten Krabbe
Köpenhamn, Danmark
Översättning från engelskt original: Sara Boo, Ordförande NHF Sweden
(3071)
