När VoF, Vetenskap och folkbildning hade sitt årsmöte i Lund den 24 mars, där även journalisten som skrev hetsjakts-artiklarna om kolloidalt silver deltog, hade man bjudit in Lundaforskaren som genom sina in vitro-studier drog slutsatsen att man blir både blind och dum av kolloidalt silver.
Gästskribent: Anders Sultan, Sveriges främste kolloidalt silver-expert
Gästskribent: Anders Sultan
Lundaforskarens små provrörsstudier fick snabbt stora rubriker
Lundaforskarens små provrörsstudier fick snabbt stora rubriker i Helsingborgs Dagblad och Sydsvenska Dagbladet. De skrev –”Forskare: stora risker med silver” och ”Det kontroversiella medlet kolloidalt silver kan skada hjärnan hos människor. Det visar forskning vid Lunds universitet. Forskarna avråder allmänheten från konsumtion.”
Lundaforskare tror att simpla provrörsstudier kan påvisa vad som händer i KROPPEN vid intag av kolloidalt silver
Forskarens hypotes stämmer dock inte med över hundra års praktisk erfarenhet. Läkare och ögonläkare började använda kolloidalt silver i sin enklaste form redan i slutet av 1800-talet och erfarenhetsmässigt finns det bara en biverkning av för mycket silver i fel form – och det är den kosmetiska biverkningen argyri.
Ifall du inte känner till Lundaforskningen så finns här lite bakgrundsinformation.
Lundastudien, forskare som misstolkar sina egna resultat…
I december 2014 varnade forskare i Lund för kolloidalt silver. Det påstods utifrån simpla provrörsstudier att silver skulle kunna ge ögon- och nervskador.
Det är stor skillnad mellan in vivo (levande kropp) och in vitro (provrör) och det ultimata beviset för att Lundastudien (in vitro) saknar relevans är alla de miljontals människor och djur som under 15-20 års tid har använt kolloidalt silver utan att få dessa nu påstådda hjärn- och ögonskador.
Lundaforskarna uppger i studien att de ser skador efter att ha badat näthinnan i 72 timmar i silvernitrat eller silvernanopartiklar, som inte är detsamma som elektriskt genererat kolloidalt Silver. Om in vitro-resultaten skulle ha minsta sanningshalt, så skulle alla som har använt kolloidalt silver mer än 72 timmar ha ögonskador och hjärnskador. Pröva förresten att bada samma celler i Coca Cola. Till och med tänder – kroppens starkaste material – löses som bekant upp helt om de placeras i den populära drycken. Var är alla hetsjakts-artiklar på Coca-cola?
Det finns inte en enda person som säger sig ha fått de skador som forskarna nu pratar om, och då talar vi om 100.000 användare i Norden, en miljon i Holland och tio miljoner i USA. Många har använt produkten själva och på sina barn i uppemot 15 års tid.Här kan du läsa Anders Sultans genomgång av felaktigheterna i Lundastudien:
Lundastudien genomgång officiell
Vetenskap och folkbildning, VoF, hade sitt årsmöte i Lund den 24 mars 2015 med Lundaforskaren som föreläsare
VoF bjöd in Lundaforskaren för att tala om kolloidalt silver på sitt årsmöte i mars. En person som deltog bandade föredraget. Det är häpnadsväckande vilken skillnad det var på vad forskaren sa under mötet och vad tidningen gick ut med. Vi häpnade även över vilken låg kunskapsnivå kring silver som forskaren verkade besitta – men å andra sidan så speglades det även tidigare, i de experiment som han hade satt ihop.
VoF:are verkar tro att argyri, en rent kosmetisk biverkning som totalt sett under 1900-talet fram till idag har drabbat mindre än 400 personer, skulle vara en dödlig åkomma. I princip alla fall av argyri är orsakade av användandet av kemiskt tillverkat silvernitrat och andra silversalter. De flesta fallen har orsakats av på den tiden godkända läkemedel som inte sällan kunde vara 300 000 ppm starka. Lundaforskaren erkänner dessutom att förutom en färgförändring i huden så ger argyri inga andra symtom. Ljudfil från VoF-mötet i Lund 24 mars 2015:
http://www.alir.nu/ljud/argyri_%20men_det_ar%20alltsa_inte_farligt.mp3
Lundaforskaren anser att den största faran med användandet av kolloidalt silver är risken att man inte går till läkaren och får medicin, det vill säga att man får konstaterat, giftiga mediciner istället. Kolloidalt silver är inte giftigt, ändå har Helsingborgs Dagblad gått ut med att kolloidalt Silver är både giftigt och farligt. –Hur mycket får man egentligen felcitera forskare?
Samtidigt hävdar forskaren att ”det finns ingenting som skulle visa att det skulle funka på nånting genom att dricka det”. Han tror av någon märklig anledning att kolloidalt silver bara fungerar på utsidan av kroppen. Ett synsätt som det av media länge har propagerats för, är att människor istället ska knapra kemiska läkemedel och inte våga använda kolloidalt silver. Erfarenhet från förr då, kolloidalt silver användes som medicin, motbevisar dock detta betraktelsesätt. “Det är inte giftigheten i sig som är farlig?” Frågar en åhörare. ”Nej”, svarar forskaren… Här kan du höra klippet från föredraget: http://www.alir.nu/ljud/ks_det_ar_inte_giftigt.mp3
Forskaren följer sedan upp med att förklara att det inte finns så många studier som påvisar giftighet och tar i samband med det upp att det finns djurstudier där man har konstaterat viktminskning. Det som forskaren inte har redovisat är att dessa studier är gjorda med toxiskt silvernitrat och inte med elektrokolloidalt silver med styrkan 10 ppm. Rent silver är ogiftigt medan silvernitrat är en känd toxisk och frätande produkt. Det är två vitt skilda produkter med olika egenskaper. Silvernitrat är dödligt för möss i mängder om 50 mg per kilo medan rent silver inte uppvisar negativa effekter ens i mängder om 10 000 mg per kilo.
En erkänd referens inom området toxiska metaller, Dartmouth Toxic Metals Research Program skriver följande om rent silver: “Till skillnad från andra metaller såsom bly och kvicksilver, så är silver inte toxiskt för människan och man har inte funnit att det orsakar vare sig cancer, reproduktions- eller neurologiska skador, eller andra allvarliga biverkningar. Inte heller har normal daglig kontakt med silvermynt, skedar eller skålar funnits påverka människors hälsa. Detta är för att rent silver nästan är fullständigt biologiskt inert, och även om det inmundigas så kommer det att passera genom kroppen utan att absorberas av vävnaderna.”
“Spårämne av silver återfinns i kroppen hos alla människor och djur. Vi får normalt i oss mellan 70-88 mikrogram silver om dagen, hälften av den mängden kommer från vår diet. Människor har hur som helst utvecklat en effektiv metod för att handskas med det intaget. Över 99 % utsöndras från kroppen. “Källa: http://www.dartmouth.edu/…/more-metals/silver-faq.html
Ett praktexempel på VoF-medlemmarnas överlägsna och trångsynta syn på de som tycker sig bli hjälpta av kolloidalt silver, är den kvinnliga deltagare som under mötet i Lund kallar de som pratar gott om kolloidalt silver för ”galningar”. Det har då även precis gått upp för kvinnan att kolloidalt silver inte är giftigt. ”Vad man inte vill nu i alla dessa debatter här på nätet och Facebook och så, är att säga något som inte är sant va, när man liksom pratar med de här galningarna och så. Då vill jag liksom inte gå omkring och påstå att det är giftigt vilket många skeptiker gör och det är inte så bra att göra om man nu ska representera vetenskapen och överdriva åt det hållet, utan då vill man ju komma ut med rätt information. ”Lundaforskaren svarar på detta ”Precis”… Länk till ljudfil här: http://www.alir.nu/ljud/ks_ar_ju_inte_giftigt.mp3
En skeptiker (som VoF:arna faktiskt kallar sig själva) är i regel en medlem som ratar allt som moder natur har producerat men som inte åtföljs av en “randomiserad, placebokontrollerad dubbelblindstudie”. Medlemmarna är i regel ”auktoritetstroende” då de aldrig tycks ifrågasätta läkemedelsstudier oavsett kvaliteten, bara studierna visar på “rätt” slutsats. Det kan tyckas anmärkningsvärt eftersom det finns bevis för att 50 % av alla läkemedelsstudier har funnits vara manipulerade eller rent av påhittade. Ett faktum som varje VoF:are duckar för och snabbt tittar åt ett annat håll.
“Jag får en känsla av att många skeptiker skulle nog önska att kolloidalt silver vore giftigt….” säger kvinnan från VoF. Kanske är det synd om VoF:arna nu när de till och med från forskarhåll får höra att kollodalt silver inte är giftigt. Vad ska de nu göra på dagarna? De kan ju inte längre tala om för ”galningarna” som använder kolloidalt silver att det är giftigt, och att de förgiftar sig själva, sina barn och husdjur och naturen. Vad ska de nu använda för strategi? Det är nog inte så lätt att vara VoF:are, och försöka vara saklig och hålla sig till sanningen angående kolloidalt silver längre… http://www.alir.nu/…/ks_manga_skeptiker_skulle_vilja…
Kolloidalt silver är ofarligt enligt Giftinformationscentralen
Det finns inte något dokumenterat fall i Giftinformationens databas där någon har förgiftats av kolloidalt silver i Sverige, eller ens av silver. Det enda som existerar är information om att det är känt att man kan få argyri, och det då orsakades genom bruk av silversalter som silverperklorat och silvernitrat – alltså inte av kolloidalt silver. Silversalter förekommer inte i elektro-kolloidalt silver.
Det största problemet med kolloidalt silver anser Lundaforskaren vara den fara som det utgör för vattenlevande organismer. Då har han uppenbarligen missat att forska på utsläppen och har därmed inte insett att av Sveriges hela totala konsumtion av silver, så motsvarar bruket av kolloidalt silver uppskattningsvis endast ett par kilo. Detta sprids i mikrogramdoser – och på en yta som Sverige så är det mer än försumbart. Hur skulle detta kunna vara ett problem? Silverutsläppen har dessutom minskat med över 90 % sedan 1987, då det enligt statistik kom som mest silver till reningsverken. Detta silver var dessutom i form av skadliga silversalter och inte rent, ofarligt silver som återfinns i kolloidalt silver.
Lundaforskaren var uppenbarligen frånvarande den dag då de gick igenom vad som händer med silverjoner som kommer ut i naturen. Silverjoner binder nämligen till organiskt material, företrädesvis svavel – och omvandlas då till svårlöslig silversulfid. Silversulfid räknas inte ens som giftigt för vattenlevande organismer. http://www.alir.nu/ljud/ks_vattenlevande_organismer.mp3
Den absoluta höjdpunkten är denna – och kanske ska Lundaforskaren tänka till en extra gång innan han säger att det är okej att rena sitt vatten med kolloidalt silver, men att det inte skulle vara okej att sedan dricka det. Varför skulle man egentligen vilja rena sitt dricksvatten om det inte vore för att man skulle dricka det?? Tänk så fel det kan bli även om man får kalla sig ”forskare” och får gå ut och hävda att det är fullkomligt livsfarligt att använda kolloidalt silver i mängder som motsvarar silverintaget från kosten – åtminstone som man fick i sig förr, när jordarna inte var utarmade. Lundaforskaren kanske ska titta på WHO:s data för silver i dricksvatten? http://www.alir.nu/…/ks_man_kan_rena_vatten_med_silver…
WHO – Silver i Dricksvatten
WHO anger i sina riktlinjer för silver i dricksvatten, att vatten kan få innehålla upp till 100 mikrogram silver per liter för att få bakteriostatisk effekt på vattnet. Man kan enligt WHO få använda mer än 150 mikrogram per liter för att få en desinficerande verkan. Två teskedar 10 ppm starkt kolloidalt silver motsvarar 100 mikrogram rent silver. Notera att man anger att det är silversalter man använder som referens för doseringen. Silversalter är toxiska i sig, medan elektriskt genererade silverjoner inte är toxiska. Soluble silver compounds betyder lösliga silverföreningar och dit hör silvernitrat och silverklorid. Källa: http://www.who.int/water_sanitation_health/dwq/chemicals/silver.pdf
WHO har fastställt NOAEL-dosen för silver
WHO:s riktlinjer säger att nolleffektdosen – NOAEL (No Observable Adverse Effect Level) – för silver ligger på 10 gram konsumerat silver under en livstid. Det motsvarar 6 teskedar 10 ppm starkt kolloidalt silver varenda dag under en livstid, ca 80 år. Detta är helt säkra nivåer som inte ger någon biverkan enligt WHO. Då tar WHO inte ens i beaktande att det silver som du konsumerar idag, till 99 % har rensats ut till i morgon. Det blir således ingen ackumulativ effekt.
(14214)
påläst advokat som är väl insatt i hälsojuridiken och vaccinationsproblematiken. Ytterst handlar detta om vem som ska ha makten över våra barns hälsa – vi som föräldrar eller staten!
