Socialdepartementet försöker trixa. Departementet hade inte något beslut som underlag för sitt obefogade tilltag att censurera Komplementärmedicinska Riksförbundets remissyttrande i KAM-utredningen SOU 2019:15. Lyssna när Ulf Bittner ställer den högste ansvarige, Expeditionschef Marianne Jenryd, tillika jurist, mot väggen och ifrågasätter diskrimineringen.
(1146)
Den 5 juni i år lades KAM-lagförslaget fram av Socialdepartementet. Utredaren Kjell Asplund var ålagd att utreda aspekter på alternativmedicin enligt en rad punkter, men NHF Sweden redogör i sitt remissyttrande för hur Asplund har brustit i sitt åtagande. Asplund har inte ens fullgjort den första punkten på Regeringens lista. Dessutom var KAM-expertkommittén jävig med 16 representanter från skolmedicinen och/eller svenska myndigheter, som har en direkt koppling till den offentliga sjukvården, mot 1 enda representant från KAM-branschen (alternativmedicinen). Vidare så bryter lagförslaget mot ett flertal internationella konventioner, grundlagen samt EU-rätten. Därför måste utredningen diskvalificeras och lagförslaget ogiltigförklaras.
.
Utifrån var och en av dessa grunder måste utredningen diskvalificeras och lagförslaget ogiltigförklaras.
Att anta ett sådant här lagförslag skulle vara en ytterst omotiverad och oproportionerlig, tillika lagvidrig inskränkning av människors fria vilja och rättighet att välja vårdmetoder och vårdgivare. Politiker och lagstiftare från den skolmedicinska branschen får inte, i sin iver att låta skolmedicinen ha monopol på läkekonstens område, ignorera de grundlagar och överordnande lagar som nationen måste ta hänsyn till. Även nuvarande kapitel 5 i patientsäkerhetslagen måste tagas bort då även den strider mot gällande lagar.
Sist i dokumentet (från sidan 59) återfinns Asplunds förslag till revidering av kapitel 5 i Patientsäkerhetslagen (före detta kvacksalverilagen) med våra kommentarer till de föreslagna lagparagraferna.
.
NHF till Soc dep 2019-10-20 (pdf-format)
NHF till Soc dep 2019-10-20 (word-format)
.
Bilagorna 1-4
Bilaga 1 – Novus Rapport KAM 2019-04
Bilaga 2 – 2000TV, SCBs undersökning
Bilaga 3 – Så tycker reumatikerna om alternativmedicin
.
Alla (organisationer, föreningar, förbund, företag samt privatpersoner) har rätt att skriva och skicka in ett remissyttrande till Regeringen, oavsett om man är remissinstans eller inte. Den som vill kan stå bakom NHF Swedens remissyttrande helt eller delvis genom att bifoga de sidor som man vill stå bakom. Ju fler som skickar in ett remissyttrande till Regeringen, desto bättre.
Rubriken skall vara “Remiss dnr: S2019/01774/FS samt S2019/02695/FS” och yttrandet skall senast den 31 oktober 2019 skickas in till emejl: s.remissvar@regeringskansliet.se och en kopia skall skickas till s.fs@regeringskansliet.se.
(2543)
Den SOU-utredning om alternativ- och komplementärmedicinsk vård som Kjell Asplund höll i under två års tid stred i många stycken mot EU:s artiklar som styr konkurrens och kartellbildning. Det slutliga lagförslag som lades fram stred även det mot EU-rätten. Utifrån den grunden måste utredningen diskvalificeras och lagförslaget ogiltigförklaras.
Om de inskränkningar som lagförslaget innehåller skulle bli lag, så skulle de komma att strida mot EU-rätten. De begränsande regler som i dag återfinns i patientsäkerhetslagens femte kapitel strider även de mot den EU-rätt som begränsar nationers möjligheter till inskränkningar av den fria konkurrensen. Patientsäkerhetslagens femte kapitel baseras även på en kartellbildning som ensidigt gynnar de svenska sjukvårdsregionerna och de privata vårdtjänstegivare som har legitimerad personal i sin personalstab. De begränsande svenska patientsäkerhetslagens femte kapitel samt det nya lagförslaget utgör enligt företrädesprincipen lagbrott mot EU-rätten, vilken står över all annan svensk lag.
Utredaren Kjell Asplund har tidigare varit generaldirektör på Socialstyrelsen. Han är således en produkt av det svenska läkarutbildningssystemet som baseras på indoktrinering och inte på utbildning i ordets egentliga bemärkelse. Kjell Asplund är odiskutabelt en företrädare för den svenska skolmedicinen, och han måste därmed betraktas som jävig i sin position som utredare i en utredning såsom KAM-utredningen.
Kjell Asplund skriver i KAM-utredningen att ”utredningen har haft en expertkommitté med företrädare och utövare som har sakkunskap inom KAM samt företrädare för forskare och utövare inom hälso- och sjukvården”. Faktum är dock att det endast är tre personer i KAM-kommittén som har någon form av koppling till det alternativ- och komplementärmedicinska området eller integrativ medicin. Kommittén bestod av 17 personer, men de flesta representerade skolmedicinen och/eller svenska myndigheter. Vid en närmare titt på listan över dem som ingick i den så kallade ”expertkommittén” finner man direkta motståndare till allt vad alternativmedicin heter, till exempel Dan Larhammar som till och med har arbetat enträget mot antroposofin, vilket faktiskt är en gren inom den etablerade medicinen men som Dan Larhammar helt förkastar. Dan Larhammar och hans gelikars förtalskampanj mot antroposofin har enligt Ursula Flatters fått Vidarkliniken på fall.
Min konklusion är att utredningen måste ogiltigförklaras på grund av jäv. Kjell Asplunds förflutna, där han direkt motarbetar vetenskapliga metoder samt det faktum att han själv är krass skolmedicinare ut i fingerspetsarna, diskvalificerar honom från utredningsuppdrag av den här karaktären. Den som handhar en utredning av den här typen måste vara opartisk och neutral. Utredningen är därmed diskvalificerad och måste således ogiltigförklaras.
Expertgruppens sammansättning hade en uppenbart partisk övervikt åt det skolmedicinska hållet. En övervägande majoritet av gruppmedlemmarna kom från regionsjukvården eller svenska myndigheter som har en direkt koppling till den offentliga sjukvården i Sverige. Dessa experter var 16 stycken av totalt 17. Endast en av experterna arbetade aktivt med KAM-terapier i klinisk verksamhet (6 %). Två av de övriga experterna var öppna för integrativ medicin men arbetade inom skolmedicinen. Det förelåg för de flesta delegaterna i expertgruppen (minst 14 stycken, 82 %) således ett uppenbart jävsförhållande.
Dan Larhammar i expertgruppen är öppet aktiv motståndare till allt vad KAM-terapier heter. Expertgruppens sammansättning skulle ha bestått av opartiska delegater, och hälften av dem skulle ha haft någon form av alternativmedicinsk utbildning. Eftersom utredningen slutligen har lagt fram ett lagförslag som konkurrensbegränsar sjukvård, så strider det mot EU-rätten och expertgruppen framstår därmed som uppenbart partisk.
SOU-utredningen är en statlig utredning, och således utgör den en form av myndighetsutövning och faller alltså under såväl regeringsformen (grundlag) som förvaltningslagen. Enligt regeringsformen skall all myndighetsutövning utövas opartiskt, sakligt och objektivt. Enligt förvaltningslagen ska offentlig förvaltning och motsvarande uppgifter baseras på objektivitet, legalitet och proportionalitet.
Med tanke på expertgruppens sammansättning och utredaren Kjell Asplunds bakgrund, så finns det ingen opartiskhet i utredningen. Inte heller finns det någon objektivitet, och lagförslaget är inte heller proportionerligt. Eftersom dessa krav inte är tillgodosedda, så faller även legaliteten med avseende på expertgruppens sammansättning och på grund av utredarens partiska bakgrund.
Förutom de grundläggande och delvis grundlagsskyddade kraven strider expertgruppens sammansättning även mot den EU-rätt som begränsar statens möjlighet att bilda kartell och skapa nationella lagar som snedvrider konkurrensen gentemot de andra vårdtjänstegivarna inom EU.
Enligt företrädesprincipen står EU-rätten över all annan svensk lag, och rättigheten till fri rörlighet ägs av alla svenska och utländska vårdkonsumenter (patienterna). Den rättigheten säkerställer alltså en fri vårdtjänstmarknad inom hela EU, och en sådan gäller även för alla vårdkonsumenter/patienter.
Rättigheten att välja vård fritt inom EU gäller fullt ut och kan inte inskränkas av nationell lagstiftning. EU grundas nämligen på en oinskränkt fri konkurrens och ett kundbegrepp som präglar EU-rättsliga bedömningar i Europadomstolen. EU-rätten har alltså säkerställt ett kundbegrepp inom sjukvården, nämligen vårdkonsumenterna, men den säkerställer även den rätt som utförarna (vårdtjänstegivarna) har.
En vårdtjänstegivare från ett EU-land har alltid rätt att erbjuda sina tjänster i andra EU-länder. Vederbörande har alltså rätt att inom unionen förflytta sig över olika nationsgränser och utföra sina tjänster i samtliga andra EU-medlemsstater. Detta gäller även vårdtjänstegivare/utförare av vård, och det gäller oavsett om dessa utförare är legitimerade eller icke legitimerade. Att EU-medlemsstaterna har rätten att utforma sina patientförsäkringssystem som de vill, innebär inte att de får inskränka den fria konkurrensen på hälso- och sjukvårdens marknad. Detta har dock inte den svenska regeringen och de svenska lagstiftande politikerna accepterat eller kanske ens förstått.
Det får alltså inte finnas något lagstadgat krav på att man skall tillhöra den legitimerade hälso- och sjukvårdspersonalen för att man skall få utföra vårdtjänster. Det är fritt fram att behandla vilka sjukdomar som helst, oavsett om man är legitimerad eller inte. Sådana ingrepp som är uppenbart riskabla kan man dock kräva ett legitimationskrav för eller ännu hellre ett utbildningsbevis för, på samma sätt som att det krävs flygcertifikat för att få flyga.
Kjell Asplund och KAM-utredningen har i sitt lagförslag inte tagit någon som helst hänsyn till EU-rätten trots att han skriver att ”förslaget bedöms förenligt med grundläggande fri- och rättigheter och den fria rörligheten för tjänster”, vilket det inte är. Huruvida Kjell Asplund har förstått innebörden av EU-rätten har inte kunnat utrönas.
Om man betraktar det hela ur ett EU-rättsligt perspektiv så är vårdkonsumenterna kunder, och de ska själva kunna bestämma vilken vård som de vill ge samtycke till och till vem som skall få utföra den. Sådana individuella beslut får inte förhindras genom nationell lagstiftning. Vårdkonsumenterna (patienterna) har enligt det vägledande rättsfallet Kohll rätten att välja vård i de olika medlemsländernas socialförsäkringssystem.
Att vårdkonsumenterna (patienterna) i det svenska vårdsystemet kan ta en genväg utomlands strider mot det i oss svenskar inpräntade svenska socialpolitiska solidaritetsbegreppet som har präglat det planekonomiska svenska sjukvårdssystemet, vilket står i bjärt kontrast till det kundbegrepp som präglar EU-rättsliga domstolsutslag. Svensk sjukvård präglas av ett planekonomiskt tänkande, medan EU baseras på en marknadsekonomi och en fri konkurrens. Sverige måste respektera EU-rätten och det avtal som Göran Persson har skrivit under för Sveriges del.
Att vara kund i de olika EU-medlemsstaternas socialpolitiska system är enligt EU-domstolens avgöranden en unionsmedborgerlig rättighet. De försök som medlems- staterna har gjort för att om möjligt kringränna denna rättighet har inte varit framgångsrika. Under det svenska ordförandeskapet år 2009 förkastades till exempel ett svenskt direktivförslag som skulle ha kommit att begränsa EU-medborgares frihet att söka vård i andra medlemsstater. Direktivförslaget stred mot EU-fördragets grundprinciper. Om det mot förmodan ändå skulle ha röstats igenom, så hade det med all sannolikhet senare annullerats av EU-domstolen.
Regionerna, Sveriges kommuner och landsting (SKL) samt Försäkringskassan ingår i en kartell som förhindrar EU-rättigheten till fri rörlighet inom EU:s vårdtjänstemarknad. Denna kartell stöttas genom lagvidriga domslut i de svenska förvaltningsdomstolarna. Kjell Asplund och en majoritet av hans experter har genom sitt lagförslag dessutom slutit upp bakom denna kartell.
EU:s konkurrensregler, baserat på artikel 49, innehåller två förbud – ett mot konkurrensbegränsande avtal (konkurrensbegränsande lagar) och ett mot missbruk av dominerande ställning.
De svenska sjukvårdsregionerna har genom sin intresseorganisation SKL skapat en kartell som syftar till att bevaka och förstärka regionernas dominerande ställning. Denna dominerande ställning stöds av lagförslaget som syftar till att inskränka konkurrenter från att utmana regionernas partiska kartell och dominerande ställning. KAM-lagförslaget kan även betraktas som ett konkurrensbegränsande avtal.
I KAM-utredningens expertgrupp ingick flera personer från de svenska regionerna, vars dominerande framtida ställning stärks av det i juni framlagda lagförslaget. Detta partiska lagförslag tar inte hänsyn till patienternas / vårdkonsumenternas hälsa utan har enbart till syfte att se till att regionerna och andra vårdgivare med hälso- och sjukvårdslegitimerade yrkesutövare i personalstyrkan får ensamrätt på vissa vårdtjänster som riktas till vissa patientgrupper/vårdkonsumenter.
Europadomstolens fasta praxis är att varje form av restriktion i det fria tjänsteutbytet på den inre marknaden omfattas av fördragets förbud mot sådana restriktioner, alltså inte enbart inskränkningar som är av diskriminerande natur. En metod som används i en medlemsstat får inte förbjudas i någon annan medlemsstat, eftersom det då skulle förhindra den fria konkurrensen. Det nya lagförslaget och det fortfarande gällande femte kapitlet i patientsäkerhets-lagen strider således mot den fria rörligheten.
EU-rätten förbjuder en genomgående inskränkning av behandling av vissa definierade sjukdomar och sjukdomstillstånd. Det nya lagförslaget och även det femte kapitlet i den nu gällande patientsäkerhetslagens är ogiltigt i förhållande till EU-rätten, eftersom de bryter mot EU:s grundläggande praxis och regelverk. Den svenska staten har således redan år 1998 infört en obefogad restriktion i det fria tjänsteutbytet, och det nya lagförslaget innebär även det ett brott mot EU-rätten. Ett generellt förbud mot behandling av vissa grupper av vårdkonsumenter kan inte anses vara befogad och kan inte heller anses vara proportionerlig.
Skall en stat förbjuda något, så ska det ske utifrån så kallade undantagshänsyn, vilka baseras på skyddet för människors och djurs liv och hälsa sätts främst. Den första förutsättningen för att ett undantag skall kunna medges är att restriktionen är nödvändig för att utifrån erkända vetenskapliga forskningsrön skydda den allmänna hälsan. En metod som inte har bevisats vara farlig, skadlig eller kunna medföra betydande risker kan alltså inte förbjudas.
I det nyligen offentliggjorda lagförslaget inriktar sig utredningen huvudsakligen inte på att förbjuda några specifika behandlingsmetoder utan i stället på att förbjuda vårdtjänster som utförs av icke legitimerade vårdtjänsteutförare och som erbjuds vårdkonsumenter som tillhör vissa sjukdomsgrupper. Detta är helt oförenligt med EU-rätten och Europadomstolens praxis.
Den svenska staten har alltså ingen EG-rättslig grund att stödja sig på för att vare sig behålla patientsäkerhetslagens femte kapitel eller införa någon sådan ny lag som Alternativ- och komplementärutredningen föreslår. För införandet av en sådan ny lag som den som föreslås saknas det således legitimitet.
KAM-utredningen har visat sig vara ett icke legitimt resursslöseri, precis som alla politiska insatser för att hantera klimatet. Det statliga vansinnet finner inga gränser. Utan att ha någon acceptabel nivå av vetenskaplig och/eller juridisk kunskap, så slösas det kopiöst med finansiella medel, det vill säga skattebetalarnas pengar. Ett gott råd hade nog varit att rådfråga Europakommissionen om vilka juridiska förutsättningar som gäller på den inre marknaden. Det är två decennier sedan den före detta statsministern Göran Persson skrev under Sveriges avtal med EU om Sveriges inträde i unionen. Trots det så har den svenska staten ännu inte tryggat att EU-rätten följs. Kompetensnivån inom statlig förvaltning ligger uppenbarligen på en oacceptabelt låg nivå. Att dessutom kalla en expertkommitté för expertkommitté, trots att det bevisligen är så att den samlade kommittén inte har erforderlig kunskap, framstår som ett veritabelt skämt.
Michael Zazzio
leg ssk
medicinsk forskare
vetenskapligt och juridiskt sakkunnig i NHF Sweden
chefredaktör för 2000-Talets Vetenskap
(962)
NHF Sweden har skrivit ett brev till SVT med anledning av de lögner som SVT skriver om Stefan Whildes barnbok “Hälsa för barn”. Det står inte i boken vare sig att det skulle vara fel att gipsa brutna ben, ta medicin eller vaccin.
SVT skriver, enligt skärmdumpen att boken ”Hälsa för barn” menar att det är fel att gipsa brutna ben. Nu undrar jag om SVT har läst boken och jag vill ha referens till var det står att det är fel att gipsa brutna ben.
När jag läser boken så står det tvärtom att ”ibland är sjukhuset en av mina kompisar och om du bryter en arm så kan de som jobbar på sjukhuset lägga benet i armen rätt och gipsa så att det läks och blir helt igen”, det vill säga motsatsen till vad SVT har rapporterat.
(Klicka på bilden för förstoring)
Utdrag ur boken Hälsa för barn av Stefan Whilde (Recito Förlag)
Jag kan inte heller hitta att boken nämner att det skulle vara ”fel att ta medicin när man är sjuk eller att vaccinera barn mot sjukdomar som mässlingen och röda hund”, vilket SVT skriver i sin artikel. Var står det i boken? SVT har bevisbördan för att det som SVT skriver om boken är korrekt. SVT är skyldiga att avrapportera korrekt, vara objektiva och sanningsenliga.
I mejlet stod även följande. Eftersom det som SVT har skrivit är felaktigt så måste SVT gå ut med en dementi, när kommer SVT att göra det? (Annars måste SVT visa att det SVT har skrivit är korrekt)
Hälsa för barn är en mycket gullig barnbok som starkt rekommenderas. Den är även mycket omtyckt av många föräldrar. Det är en söt liten bok på 41 sidor som förmedlar hur viktigt det är med ett starkt immunförsvar. Stefan Whilde har lyckats med konststycket att konkretisera immunförsvaret på en nivå så att barn kan förstå vad immunförsvaret är och hur viktigt det är att stödja det, och inte minst hur man kan stödja det. Därtill med Louise Nockys charmiga bilder så tror jag att det kommer att bli en klar favorit hos barnen.
Massor av föräldrar har velat köpa boken. Vilket har lett till att upplaga efter upplaga har sålt slut. På en vecka så har 4 upplagor tryckts. Boken fick stor uppmärksamhet av ETC som hade tagit emot Stefan Whildes pressmeddelande om att boken hade kommit ut. Whilde lade ut ett bete till ETC och skrev att “den första vaccinkritiska boken på svenska hade kommit ut”. ETC var inte sena att nappa på betet som Whilde hade lagt ut och gratisreklamen som även sedermera kom ut via TT och SVT resulterade i att boken gick åt som smör i solsken.
Hälsa för barn – en gullig barnbok
När Adlibris och Bokus till följd av ETC:s rapportering slutade att sälja boken så växte gräsrotsrörelsen sig stark mot detta moderna bokbål och många köpte boken i protest mot att yttrandefriheten inskränks. Faktum är att Adlibris går emot sin egen policy om yttrandefrihet “Vi har en policy för vilka böcker vi plockar bort där vi lutar oss mot lagen och vad som där anses som brott mot yttrandefriheten. Det innebär att vi kan välja att plocka bort en bok för att den innehåller element av hets mot folkgrupp eller förtal, säger Linnea Wiklund” (informationsansvarig på Adlibris).
ETC som har initierat hela drevet som ledde fram till försäljningssuccén har därför också fått ta emot tackbrev från Stefan Whilde. Boken kan beställas på Recito förlag. Till Adlibris måste jag påpeka att den här gulliga barnboken inte på något sätt bryter mot lagen. Det är dock inte första gången som Adlibris bojkottar hälsoböcker, vilket NHF Sweden har rapporterat om här: https://www.thenhf.se/oppet-brev-varfor-star-akademibokhandeln-bakom-bocker-av-hitler-och-lenin-men-inte-en-bok-om-autism/. Författaren till boken “Healing the symtoms known as autism” svarade på bojkotten genom att lägga ut boken gratis på nätet: http://www.dubrovniknet.hr/data/1452765114m185.pdf
Som en respons på det moderna bokbålet så har det startats en Facebook-grupp. Adlibris och Bokus bojkottar böcker – då får de också tillbaka med samma mynt: bojkott! Facebokgruppen: Bojkotta Adlibris – Hotet mot yttrandefriheten
/ Sara Boo, Sekreterare NHF Sweden
(5463)
Replik på debattartikeln ”Nationellt vaccinationsregister – en angelägenhet för alla” i Läkartidningen 2019-07-23
Ett vaccinationsregister på individnivå utgör ett olagligt övervakningssystem där den grundlagstadgade personliga integriteten kränks. Ändå verkar ett sådant system rekommenderas av en rad smittskyddsläkare med Helena Palmgren i spetsen. Dessa smittskyddsläkare skrev i Läkartidningen 2019-07-23 debattartikeln ”Nationellt vaccinationsregister – en angelägenhet för alla”. I artikeln vurmade de även för något som kan hänföras till olaglig kartellbildning.
Helena Palmgren & Co skriver att vaccination är en av de viktigaste förebyggande åtgärderna mot infektionssjukdomar, men hur kan de veta det? Samtidigt skriver de nämligen om hur svårt det är att få fram uppgifter om vaccinationstäckningen hos befolkningen och att det inte heller går att få fram vaccinationsdata på individnivå. När det inte finns något heltäckande system och således inte heller något forskningsunderlag, så kan smittskyddsläkarna inte avgöra huruvida det är vaccinerna eller andra företeelser, som till exempel hygienisk status, förbättrad levnadsstandard och förbättrat näringsintag som skulle ha minskat smittan.
Det går inte att per automatik registrera individer i ett sådant övervakningssystem som föreslås av Helena Palmgren & Co. Att få fram data på individnivå angående givna vacciner, strider emot såväl journal- som sekretesslagarna samt mot den svenska grundlagen (regeringsformen) och mot GDPR. Grundlagen förbjuder dessutom olika former av övervakning av enskilda individer. Det är ingen annan än individen och den sjukvårdspersonal som har med patientens vård att göra som ska ha tillgång till dessa personliga uppgifter. Integritet och privatliv är skyddat av mänskliga rättigheter samt grundlagen.
I ett land som Sverige, där infektionssjukdomar inte är något egentligt problem, så behöver man av den anledningen inte heller ha någon exakt koll, det vill säga kontroll och övervakning av vilka medborgare som är vaccinerade och hur stor andel av befolkningen som är vaccinerad i en viss region, kommun eller stad.
Vidare menar Helena Palmgren & Co att företaget Inera, som ägs av SKL Företag och samtliga regioner och kommuner i Sverige, skulle ha bäst möjlighet att ta fram de IT-lösningar som behövs för att åstadkomma den övervakningsregistrering som smittskyddsläkarna efterfrågar. Att välja ut ett specifikt företag som ska skapa en sådan databas strider emellertid enligt EU-rätten mot den fria konkurrensen. Införskaffande av alla externa IT-lösningar måste enligt EU-rätten vara föremål för offentlig upphandling.
Inte nog med att smittskyddsläkarnas förslag bryter mot EU-rätten. Helena Palmgren & Co skriver dessutom ”vi uppmanar Socialdepartementet samt regioner och kommuner att ge Inera uppdraget att så snart som möjligt skapa en plattform där alla vaccinationer som ges i Sverige ska registreras och vara åtkomliga för individen och de myndigheter som har behov av vaccinationsinformation”. Det är emellertid så att om staten och regionerna går samman och beslutar något sådant, så utgör det en kartellbildning, vilket även det är olagligt enligt EU-rätten som baseras på en marknadsekonomisk modell. En planekonomisk handläggning i frågor som denna är olaglig och kan resultera i ett bötesbelopp på upp till 10 % av statens och kommunernas årliga omsättning.
Som om inte det vore nog så menar Helena Palmgren & Co ”för att säkra att alla behov tillgodoses är det av största vikt att det skapas en expertgrupp för vaccinationsregistrering där alla vårdgivare som vaccinerar är representerade”. Det är emellertid så att en expertgrupp som består av samtliga regioner, vars uppgift är att se till att ett system kommer till stånd utan någon form av upphandlingsförfarande, är inte bara en olaglig kartell utan dessutom jävig. En expertgrupp måste vara neutralt sammansatt.
Helena Palmgren & Co skriver även ”nationella myndigheter ska på ett samlat sätt kunna följa vaccinationstäckning, biverkningar och effekten av vaccinationer på sjukdomsförekomsten”. Visst kan det tyckas eftersträvansvärt att få en bra uppföljning med avseende på biverkningar, men hur ska det kunna komma till stånd och fungera i praktiken när sjukvårdspersonalen i allmänhet inte erkänner vaccinationsskador och inte noggrant observerar, noterar och journalför de biverkningar som vaccinerna ger upphov till, utan biverkningarna främst bemöts med förnekande, en axelryckning, tystnad, eller så sopas de under mattan? Från läkarutbildningen rapporterade en läkare att de bara lär sig att vacciner på sin höjd kan ge lite övergående feber, lite rodnad, svullnad och smärta vid insticksstället. En annan läkare har rapporterat att hon på sin utbildning fick lära sig att TBC-vaccinet inte fungerar särskilt bra, men att man kan ge det ändå, för det är ofarligt. Vi vet att detta inte är sant – exempelvis så fick Linda Karlströms dotter TBC av TBC-vaccinet.
Helena Palmgren & Co skriver att målet med vaccinationsregistrering är att förbättra möjligheterna att skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar. På vilket sätt skulle registret skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar? Nu har barnvaccinationsregistret funnits i 6 år. Kan de svenska smittskyddsläkarna peka på några specifika och säkerställda aspekter som på ett konkret sätt skulle ha skyddat några specifika barn från faktisk smitta tack vare registret?
Utifrån vår analys, vilken baseras på konventioner om mänskliga rättigheter, Europarätten, den svenska grundlagen samt andra svenska lagar, ter sig smittskyddsläkarnas förslag helt omöjligt att genomföra inom lagens ramar.
Michael Zazzio
juridiskt och vetenskapligt sakkunnig och styrelseledamot i NHF Sweden, chefredaktör för tidningen 2000-Talets Vetenskap, forskare inom audiologi och infektionsmedicin, privatpraktiserande kliniker och legitimerad sjuksköterska
Sara Boo
styrelseledamot i National Health Federation (USA), sekreterare i NHF Sweden och chefredaktör för tidningen Hälsofrihet och diplomerad homiatriker
Debattsvaret skickades in till Läkartidningen som inte ville ta in det. Skrivelsen skickas i stället direkt till Helena Palmgren samt publiceras som ett öppet brev.
(3158)
En domare i Europadomstolen har avslöjat att Sverige är det första land där all alternativmedicin ska förbjudas. Mot den bakgrunden så förstår vi varför KAM-utredningen SOU 2019:28 tillkom. Den 5 juni offentliggjordes den komplementär- och alternativmedicinska utredningens (SOU 2019:28) slutbetänkande.
Lagförslaget är inte bara absurt och kränkande utan det bryter dessutom mot mänskliga rättigheter. Vi skrev en skrivelse om de lagar som utredningen har att rätta sig efter. Kjell Asplund, ansvarig för KAM-utredningen, sa att det var välskrivet – men den stora frågan är varför det då inte togs någon hänsyn till det? Bland annat så har varje människa rätt till högsta möjliga fysiska och psykiska hälsa. Ett sådant här lagförslag som Asplund har fört fram rycker denna mänskliga rätt ifrån individen.
I utredningens expertgrupp ingick endast en person som arbetade med alternativ medicin. Alla övriga deltagare kom från skolmedicinen eller svenska myndigheter. Statens utredare, Kjell Asplund, har själv varit generaldirektör på Socialstyrelsen, och skeptikern Dan Larhammar som länge har verkat för att få bort alternativmedicinen satt med i utredningen. Det fanns alltså ett uppenbart jävsförhållande i sammansättningen av expertgruppen som till hälften borde ha bestått av personer som aktivt sysslar med alternativmedicin. Av denna anledning ska utredningen diskvalificeras.
Att utredningen hade en agenda från början visas av det enkla faktum att man snabbt ville få sätta fingrarna i den före detta kvacksalverilagen och sedan direkt lade fram förslaget att alternativmedicinare skulle få behandla allt men inte få bota något, och de ville få den enda alternativmedicinaren i gruppen att anta det förslaget. Det gjorde hon självklart inte, men frågan är om inte slutreultatet blev värre i slutändan, beroende på hur det ska tolkas.
Det finns inget hållbart utredningsunderlag för inskränkningarna, vilket visar att KAM-utredningen inte var någon riktig utredning, utan enbart ett mål uppsatt på förhand med en enda agenda – att få bort botande alternativmedicin från Sverige.
Utredningen hävdar att patientsäkerheten skulle stå i fokus för det nya lagförslaget. Inom alternativmedicinen är det dock extremt ovanligt med patientskador, vilka är lätt räknade på ena handens fingrar, medan 3 000 patienter varje år dör i onödan i Sverige på grund av skolmedicinsk behandling. Varannan får biverkning eller utebliven effekt av de läkemedel som läkarna ordinerar.
Läkemedel är fjärde vanligaste dödsorsaken enligt FASS (information som FASS successivt har raderat från sin sida). Läkemedlen har varit rätt förskrivna av läkarna, rätt doserade och rätt intagna av patient.
Lagförslaget påstås syfta till att stärka den vårdsökandes (den sjukes) ställning, men det enda sättet att stärka patienternas rättigheter till alternativ vård är att helt ta bort eller minska de nuvarande lagstiftningsmässiga regleringarna. Utredningen påstår att lagförslaget balanserar patientsäkerhet och den vårdsökandes möjlighet att göra egna välinformerade val av vård, men förslaget innebär enbart att patienterna radikalt får minskad tillgång till alternativ behandling i syfte att bli friska.
I fortsättningen ska alternativmedicinarna inte få behandla allvarliga sjukdomar eller ens tillåtas att i botande syfte samtala med patienter som lider av psykiska sjukdomar. Enligt en kontakt så har Kjell Asplund uppgivit att förbudet gäller alla som äter medicin, vilket ytterligare ökar klyftan mellan skolmedicinen och alternativmedicinen, och med ett sådant beslut nekas även patienten att kombinera de båda metoderna. En viktig fråga är hur de alternativmedicinska terapeuterna verkligen ska kunna veta om deras patienter har ordinerats några mediciner eller inte eftersom det inte finns något krav på att patienten ska uppge det. Risken är överhängande för att patienten utelämnar den ”detaljen”, eftersom terapeuten då måste neka behandling. Utredningen har uppenbarligen ingen som helst kunskap om att flera olika behandlingsmetoder kan förstärka effekten av varandra. Alternativmedicin botar dessutom patienter som lider av kroniska sjukdomar som skolmedicinen inte har lyckats bota.
Utredarna anser vidare att det ska vara förbjudet att använda alternativmedicinsk behandling i stället för antibiotika vid svåra infektioner, vilket är förödande, inte minst med tanke på problematiken med antibiotikaresistens. Detta borde dessa professorer och läkare i KAM-utredningen förstås också känna till. Vi undrar vad mamman skulle säga som fick thuja M (homeopatiskt medel) mot sin UVI, och som glädjestrålande kunde meddela att hon slapp att ta starka mediciner (antibiotika) som hon mådde väldigt dåligt av och som ändå inte hade hjälpt henne tidigare och som hon hade fått så många gånger förut. Denna gång ville hon prova något annat – och hon blev frisk! Utredarna vill förhindra snabb, enkel, naturlig och biverkningsfri behandling och samtidigt tvinga människor att använda farlig antibiotika och andra farliga läkemedel, trots att de inte hjälper.
Det verkar inte som om utredaren har bemödat sig om att ta reda på vad alternativmedicinsk behandling är. Inom alternativmedicin går behandlingen i regel ut på att balansera kroppen. Det går inte att på förhand förutsäga om en patient blir botad eller enbart lindrad av behandlingen. Om patienten bara blir lindrad, så har alternativmedicinaren enligt Asplund ”följt lagen”, men om patienten blir botad, så har alternativmedicinaren brutit mot lagen och kan därmed riskera att dömas till fängelse. Detta måste vara något av det mest absurda som en lagutredare någonsin har föreslagit. Utredningen erkänner att det finns situationer där distinktionen inte är kristallklar när det gäller avgränsningen av vad som är behandling av sjukdomen i sig och vad som är symtomlindrande behandling. Detta bevisar att lagförslaget är ogenomtänkt. En lag måste vara klar och tydlig för att vara giltig.
Det finns en stor, bred, stolt yrkeskår och de ska få erbjuda sina tjänster för bot och lindring, och människor ska fritt få välja dessa vilket är dem givet enligt de mänskliga rättigheterna. Vart ska alla de patienter som lider av allvarliga sjukdomar, men som inte blir botade av skolmedicinen, annars vända sig? Var ska de vända sig som inte tål sjukvårdens toxiska läkemedel?
Utredningens förslag är att icke sjukvårdslegitimerade skall förbjudas att undersöka barn under 15 år i botande syfte. Vart ska alla de sjuka barn som inte blir hjälpta av den offentliga sjukvården då vända sig? Det vore lämpligare att ta bort åldersgränsen. Då skulle de lidande barn som skolmedicinen inte klarar av att hjälpa kunna få en möjlighet att bli hjälpta av alternativmedicinen.
Utredningen föreslår att 1177 informerar om alternativmedicinska metoder. En av oss är medicinsk forskare och har, utan att lyckas, sedan år 2015 försökt förmå 1177 att i sin databas lägga in information om att rTMS-behandling av tinnitus är evidensbaserad samt att laserbehandling av tinnitus baseras på ett flertal dubbelblinda positiva studier. 1177 har vägrat att uppdatera sin information trots alla vetenskapliga referenser. Trots detta så tror utredningen att 1177 ska uppdatera sin databas med alternativmedicinska metoder och ange korrekt information om att de fungerar.
Utredningen påstår att det faktum att en metod inte har tagits upp i den vanliga hälso- och sjukvården oftast beror på att det saknas tillräckligt underlag för att bedöma metodens effekter och risker. Så är inte fallet. Nya metoder utanför inrättningarna utvärderas nästan aldrig i klinisk verksamhet, och det spelar ingen roll hur många positiva studier det finns. Ett exempel är GcMAF som kostar 1 % av kostnaden för cellgifter, är 40 gånger så effektiv och inte har några biverkningar. Det finns 9 000 positiva resultat av behandlingen. 300 forskare har genomfört 150 studier – varav hälften finns publicerade på pubmed. Dr Jeff Bradstreet botade 60 % av barn med autism genom behandling med GcMAF, innan han kallblodigt mördades. En sunt hanterad skolmedicin hade tagit in GcMAF-behandlingen för länge sedan.
Scott Tips, Ordförande NHF Sweden, President NHF, National Health Federation
Sara Boo, sekreterare i NHF Sweden
Michael Zazzio, styrelsemedlem och talesperson för NHF Sweden samt hörselforskare och kliniker
Vi kommer att verka för att alternativmedicinarna ska kunna behandla fritt och människor kunna välja behandling fritt. Om du också vill det så är det dags att agera, hoppa på tåget nu! Ju fler vi är desto starkare är vi!
Bli medlem i National Health Fedration Sweden genom att betala in 270 kr
bankgiro: 445-6182
Swish: 123 233 91 66
Då får du även tidningen Hälsofrihet som kommer ut 4 ggr per år.
(21388)
Bakgrunden till detta öppna brev är att Amazon, Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus försöker bojkotta en bok som heter ”Healing the symtoms known as autism”. Jag hade en dialog privat med Akademibokhandeln men de ville inte svara på “fler frågor” privat från mig trots att bokhandeln aldrig besvarade dem, utan bara upprepade ett nonsenssvar som inte besvarade frågeställningarna. Jag ville veta på vilket sätt boken bryter mot bokhandelns sortimentpolicy och vad den uppviglar till, men har inte fått svar.
Nu ställer NHF Sweden i stället frågorna i form av ett öppet brev. Akademibokhandeln har fått ta del av det och har rätt att svara eller som de valde med mig privat – att låta bli! Jag tycker emellertid att man som konsument inte bara ska få ett nonsenssvar utan ett det ska vara ett seriöst och ärligt svar, som besvarar frågeställningen. Akademibokhandelns svar till mig gav snarare upphov till fler frågor…
På grund av att boken har bojkottas så har författaren släppt boken gratis. Den går att ladda ner här >> Healing the symptoms known as autism
Ni på Akademibokhandeln har tagit bort boken ”Healing the symtoms known as autism”. När man söker på ”healing autism” på er hemsida, så får man emellertid upp 48 träffar. Så hur kommer det sig att just denna bok har tagits bort? Akademibokhandeln har tidigare i dialog anfört att ni har tagit beslutet på titelnivå. Hur menar ni då att denna titel är annorlunda jämfört med resten av böckerna på samma tema, nämligen hur man läker/behandlar autism? Vad är det som gör att just boken ”Healing the symtoms known as autism” bryter mot er sortimentspolicy? Varför ska just denna av 48 böcker bort? Se de 48 böckerna som finns när man söker på “healing autism” >> https://www.akademibokhandeln.se/sok/?sokfraga=healing+autism
I SVT har ni gått ut och sagt att ni har tagit bort boken för att den uppviglar. Vad uppviglar den till? Källa: https://www.svt.se/kultur/adlibirs-tar-tillfalligt-bort-bok-om-att-bota-autism
Ni har i en dialog via mejl sagt att boken bryter mot er policy, men ni har inte svarat på frågan, på vilket sätt den skulle bryta mot er policy. Så här har Akademibokhandeln svarat när jag har undrat på vilket sätt boken bryter mot bokhandelns policy:
”Det är viktigt för oss att kunna erbjuda en mångfald av böcker utan för många begränsningar och vi har en sortimentspolicy som vägleder oss i detta urval. Då alla våra bedömningar görs på titelnivå har vi valt att ta sluta sälja några av dessa titlar och fortsätta att tillhandahålla andra. De titlar som vi trots allt har valt att sluta sälja är i strid med vår sortimentspolicy och har ett innehåll som Akademibokhandeln och Bokus inte kan ställa sig bakom.”
Så Akademibokhandeln står alltså för innehållet i alla de böcker som Akademibokhandeln säljer? Intressant, exempelvis Lenins bok? Den säljer ni för 109 kr på er sida. Lenins bok >> https://www.akademibokhandeln.se/bok/what-is-to-be-done/9781911405535/
Hitlers bok ”Mein kampf”, står ni alltså också bakom innehållet i, eftersom den fortfarande finns till försäljning. Intressant! Ni står bakom innehållet i dessa böcker men ni står inte bakom en annan boks innehåll som ni inte ens kan förklara vad det är ni inte står bakom? Har ni någon kommentar, för detta går verkligen inte ihop. Sådana här bokhandlar kan vi ju inte ha i Sverige, som står bakom innehållet i böcker av Lenin och Hitler medan de inte kan motivera varför andra böcker ska sållas bort som inte ens är i närheten av denna sorts uppvigling som Lenin och Hitler har fört och som Akademibokhandeln uppenbarligen står bakom enligt egen utsago. Jag frågar igen – vad är det som boken ”Healing the symtoms known as autism” uppviglar till? Varför får man som konsument inte ett svar på den frågan? På vilket sätt är ”Healing the symtoms known as autism” mer uppviglande än Lenins och Hitlers böcker, som ni alltså står bakom? Och varför bryter ”Healing the symtoms known as autism” mot er sortimentspolicy när ni har 48 andra böcker på samma tema?
På grund av att boken har bojkottas så har författaren släppt boken gratis och går att ladda ner här: >> Healing the symptoms known as autism
//Sara Boo, Sekreterare NHF Sweden
Just detta med att man kan förbättra tillståndet vid autism verkar vara något som “eliten” vill tysta. I samma veva som ovan bok motarbetas så förs ett drev mot Soki Choi och hennes bok ”Kimchi och Kombucha”. Hon berättar bland annat om en studie som visar att autism drastiskt har förbättras när tarmbakterierna har ändrats genom en så kallad fekaltransplantation? Boken “Healing the symtoms known as autism” tar upp GcMAF som har en uppseendeväckande effekt på autism. Förmodligen är det detta som skiljer den boken från de andra. I en artikel i Hälsofrihet nr 1/2017 skrev jag följande:
3 500 autisktiska barn har genom läkare på hemmaplan blivit behandlade och 25 % har tillfrisknat men inom den kliniska forskningen blir resultatet ännu bättre eftersom man där även använder ultraljud vilket öppnar upp blod-hjärnbarriären för GcMAF. Hela 60 % av de autistiska barnens föräldrar säger att deras barn får stora förbättringar eller kan gå tillbaka till normal skolgång.
Man kan ju tycka att den person, David Noakes, som har visat detta och tagit fram detta ypperliga GcMAF-medel skulle få en medalj. Det fick han emellertid inte, han fick i stället fängelse. (GcMAF är nämligen inte bara effektivt vid autism, utan även vid cancer och på det området släpps inte alternativ till cellgifter, kirurgi och strålning in. Förutom immunmedel med dålig effekt – som det ämne som fick nobelpriset i medicin för en tid sedan). Det tycks således skönjas att metoder som verkligen kan revoultionera synen och behandlingen på barn inom autismspektrat bekämpas.
Jag frågade en läkare i Italien som arbetar med barn med autsim (ofta skadade av kvicksilver och framför allt aluminium från vaccin), om han arbetade med GcMAF, han sa att det gjorde han inte för alla läkare som gör det dör ju. Det är sant, många holistiska läkare har faktiskt dött plötsligt och “mystiskt”, en del av dem jobbade med GcMAF. Dr Bradstreet var den förste holistiske läkaren i ordningen som dog under mystiska omständigheter. Från officiellt håll skyllde man emellertid på självmord. Dr Bradstreet hade mycket fina reslutat med David Noakes GcMAF på de barn med autism, som han behandlade. Han kom att behandla 900 barn. Dr Bradstreet är emellertid inte den ende som har dött plötsligt och “mystiskt”. Nästan runt hundratalet holistiska läkare har dött oförklarligt på relativt kort tid. Erin Elizabeth har fört statistik över detta. Här är en intervju med henne om just detta.
90 Mysterious Deaths & Counting of Holistic Doctors with Erin Elizabeth
(2144)
Bild © Ann-Katrine Backman
Som laglig, men oskyldigt anklagad finsk medborgare har man minimala, mycket små eller inga möjligheter till upprättelse om man blir förföljd, angripen och trakasserad av en journalist från statliga mediebolaget Yle. Med stor besvikelse och på nära kollegialt håll – men även personligen – har jag fått uppleva hur man som laglig och oskyldig finsk medborgare kan behandlas av statliga journalister – utan någon som helst möjlighet till upprättelse. Jag och Anders Sultan har i cirka 1 ½ år blivit förföljda, trakasserade, jagade, uthängda och smutskastade av Yle som värsta brottslingar med osanna, icke objektiva och osakliga drev.
Det jag, och många finländare med mig undrar är:
1. Är Yle den högsta domstolen i Finland med journalisterna som domare och bödlar?
2. Är det Yle som avgör/beslutar vad som är ett brott är och vem som är brottslig?
3. Är det Yle som beslutar om vem som ska förföljas, smutskastas och hängas ut offentligt?
4. Och kan Yle utan att några som helst brott har begåtts, döma en medborgare på det här sättet utan någon som helst påföljd?
Vad jag har fått erfara, själv och genom mina kollegors erfarenhet av Yle, efter att ha fått beslut från alla instanser dit Yle har blivit anmälda, så är svaret på alla dessa frågor JA!
Ann-Katrine hetsjaktsjagas av Yle trots att hon är en duktig terapeut och en ansvarsfull företagare med hjärtat på det rätta stället
En fjäder har blivit till en hel hönsgård. Det Gardberg nu rör upp hela Finland för är en 22 grams burk med Blodört, som jag fick under en resa av en väns vän i Sverige för flera år sedan, för privat bruk. Burken som det handlar om är inte större än en en tiondels snuslåda om ens det och den tog slut och kastades bort redan i februari 2016 mer än 2,5 år före Gardbergs artikel.
Ann-Katrines advokat, som nu driver EU-mål, och som tidigare har jobbat som advokat i både USA och Sverige säger:
”Det liknar systematisk korruption i Finland bland dessa myndigheter och media, Yle, Opinionsnämnden, JK och även rätten. En rättssökande mot dessa myndigheter möter en kåranda som är oövervinnerlig – hur rätt den sökande än har så kan den enskilde inte få rätt.
Man ser ett mönster upprepa sig bland dessa myndigheter med att förvränga lagen, bortförklara och utelämna bevis. Deras beslut kan verka mycket välgjord, men bottnar förrädiskt i en medveten bristande kvalitet på vissa avgörande punkter – exempelvis som i vårt fall när det inte rör sig om samma silverprodukt. JK skall vara en granskande myndighet men bryr sig uppenbarligen inte om bevis och lagar och är därför inte det kvalitetskontrollerande och korruptionsbekämpande organ som det ska vara. Vi angav alla skäl och bevis, men vid beslut så utelämnade JK de anmälda skälen, och tog helt enkelt inte upp dem till granskning. Ingen kontrollerar JK:s verksamhet och ställer JK till ansvar. Makt utan ansvar korrumperar.
Det är bedrägeri att lura den enskilde att processa mot dessa instanser och betala en advokat 400 euro i timmen medan dessa myndigheter och rättegångar drar ut på det i flera år. Även motpartens advokater, och domare kan dra ut på processen och kliar varandra bakom ryggen (frimurare). Systemet är uppbyggt så – med en enorm brist på kvalité från systemets sida. Detta tyder starkt på delikatessjäv och korruption vilket visar att de har ömsesidiga beroendeförhållanden. Det är därför inte troligt att den enskilde kommer att erhålla en rättvis dom. JK:s agerande är mycket avslöjande – med en sådan uttalad brist på kvalitet i deras granskning av vår välgjorda klagan. Jag har varit med om flera sådana här fall och är så enormt trött på detta. Därav tog jag också ett beslut att ej längre jobba med rättegångar, för går man emot advokatkåren så blir man utfryst – och förlorar de flesta rättegångar på grund av delikatessjäv!”
Yles hetsjaktsartiklar har resulterat i ett antal artiklar från NHF Swedens sida:
Journalist agerar både polis, domare och bödel (Från tidningen Hälsofrihet)
Finland går till historien – översiktsartikel hävdar att silvervatten skulle vara farligt (Från tidningen Hälsofrihet)
https://www.thenhf.se/yle-hetsjaktsjagar-omtyckt-terapeut/
https://thenhf.se/vi-kraver-en-offentlig-dementi-samt-en-ursakt-av-yle/
https://thenhf.se/svenskfinska-yle-agnar-sig-at-krankande-journalistik-i-kolloidalt-silverdrevet/
Många i Finland är trötta på Yle och Yle har därför tappat en stor del av sina tittare/läsare. Yle har tappat 25 % av sina tittare, på 1,5 år – det är tidmässigt ungefär samtidigt med när Yle startade dessa drev mot alternativmedicinen. Det har av olika anledningar skapats ett medborgarinitiativ mot att Yle skattefinansieras… Medborgarinitiativet tas upp till behandling i riksdagen när 50 000 personer inom sex månader stödjer initiativet. Snart har 9 000 personer skrivit på!
Obs! Det är bara finska medborgare som kan skriva på.
(11522)
Det är inte en slump att just den 10 april blev den dagen som homeopatin firas över hela världen. Idag – för 264 år sedan – föddes nämligen dr Samuel Hahnemann som grundade homeopatin. Homeopati är en mild, biverkningsfri och lättintagen medicin som är älskad världen över för sin värdefulla effekt. Många patienter kan vittna om effekt även där sjukvården tidigare har gått bet.
Homeopatin är erkänd av stora delar av jordens befolkning. Homeopati används av cirka 30 000 läkare i EU. I Tyskland finns 6 500 läkare som arbetar med homeopati. Försäkringskassan i Tyskland ersätter homeopatisk behandling och under år 2009 betalade tyska försäkringskassan ut 23 miljoner euro för homeopatiska läkemedel. Det motsvarar dock mindre än en tusendel av den totala kostnaden för alla läkemedel. Tre av fyra läkare har någon gång rekommenderat homeopati till sina patienter och hälften av alla tyskar har någon gång använt homeopatiska medel.
I Frankrike ordinerar 1 av 3 läkare homeopatiska läkemedel och även där ersätts behandlingen av sjukförsäkringen. Homeopatin är utbredd även i England och det finns flera homeopatiska sjukhus och homeopatin kan studeras på universitet. I Indien finns över 200 sjukhus som erbjuder homeopatisk behandling. Indien har även en egen hälsominister. Homeopatin är Indiens starkast växande läkemedelsparadigm.
I USA och Kanada har homeopati fått ett oerhört stort uppsving de senaste 10-20 åren och i flera länder i Sydamerika är det en mycket populär och officiellt accepterad behandlingsmetod. I USA firar man i år 175-årsdagen för ”the American Institute of Homeopathy” som utforskar de historiska och vetenskapliga beläggen för homeopatin.
Homeopatiska medel är inte bara milda och principiellt sett helt biverkningsfria – terapimetoden har även visat sig fungera. Dr Hahn från Sverige har i sin metastudie visat att det finns vetenskapliga studier som befäster att homeopati faktiskt fungerar. Dr Hahn har även visat att tidigare metastudier är bluff, i en av de bluff-studierna hade forskaren exempelvis sållat bort ungefär 95-98 procent av alla existerande studier – detta för att kunna få ett resultat som visar att homeopati inte skulle fungera. Det kallas med andra ord forskningsfusk! Den som säger att homeopati är overksamt eller inte fungerar har helt enkelt inte studerat studierna på området (enligt dr Hahn, som bland annat har arbetat som forskningschef på Södertälje sjukhus.)
Homeopatin är helt enkelt billig, säker och effektiv. I Sverige har det dock länge bedrivits hetsjakt på homeopatin och så som det ser ut idag så finns det mer hälsofrihet i Indien än vad som finns i Sverige.
Vad gäller homeopatin så har stora delar av det homeopatiska sortimentet försvunnit sedan lagstiftningen på området förändrades och alla homeopatiska medel skulle läkemedelsklassas, enligt direktiv från EU.
År 1992 fick Läkemedelsverket i uppdrag att i samförstånd med branschen utreda vilket förslag som skulle antas, det fanns 3 olika alternativ i det EU-lagförslag som skulle implementeras varav det tredje alternativet var den med högst ställda krav. Det är dock tveksamt om man verkligen utredde i samförstånd med branschen eftersom det fanns 27 företag i branschen 1992 och det idag bara finns 7 kvar trots att homeopatikan var på frammarsch. Så vitt vi känner till så tillfrågades bara en enda aktör. Att välja alternativ tre skulle innebära att många homeopatiska medel skulle försvinna, liksom tillverkare och leverantörer – vilket var precis vad som skedde! På grundval av denna förmodat enda röst från branschen så ändrades de absoluta förutsättningarna för en hel bransch, en lag antogs som kom att slå ut en rad tillverkare och leverantörer, inte minst Naturläkeföretagen – som var Sveriges äldsta tillverkare av homeopatiska medel med anor ända från 1907 – därmed var Sveriges äldsta tillverkare av homeopatika utslagen.
1993 började de nya EU-lagarna implementeras, vilket innebar en tidsbestämd frilistning fram till 1997 av homeopatiska medel. Under den här tiden skulle de homeopatiska medlen genomgå en registreringsprocess och tillverkarna/leverantörerna fick fortsätta sälja alla medel, tills de hade erhållit ett beslut. Det var en utdragen, byråkratisk och tålamodsprövande process för alla inblandade och frilistningen sköts fram till 1999. Därefter sköts frilistningen fram igen, men då skedde något märkligt. För Naturläkeföretagen gällde den nya frilistningen bara fram till 2001 medan andra tillverkare fick frilista fram till 2011/2012 – hela 10 år till. Detta är skandal och borde inte få förekomma i en rättsstat, det är likhet inför lagen som ska gälla och alla aktörer måste behandlas lika.
Innan den nya lagen trädde i kraft så hade homeopaterna tillgång till tusentals enkelmedel. I dag, efter den byråkratiska lagändringen, finns det bara cirka 190 enkelmedel kvar. Uppskattningsvis så har homeopaterna bara tillgång till ca 10% av de homeopatiska medel som de en gång hade. Homeopaterna var också vana vid att kunna få precis vilken beredningsform, och styrka (utspädningsgrad) som de ville, vilket är viktigt för att kunna utöva den homeopatiska terapin fullt ut. Detta är ett minne blott, i Sverige – men inte ute i världen!
Kemiska läkemedel fick en uppåtgående trend under hela 1900-talet. Men idag måste vi tänka om, inte minst med tanke på de skenande sjukvårdskostnaderna samt kostnaderna för de eskalerande vårdskadorna på grund av biverkningar. Sjukvården står nu blottad.
Varannan får biverkningar av sina läkemedel och läkemedel är enligt den officiella statistiken den fjärde vanligaste dödsorsaken (se skärmdump ovan, källa FASS). Dessa monokemiska, kroppsfrämmande gifter har gjort sitt och allt fler människor vill ha en naturlig, biverkningsfri och ofarlig behandling. Det är nu dags att ge människorna hälsofrihet, att de kan få välja naturlig och biologisk bot!
// Sara Boo, sekreterare NHF Sweden
(3031)
I programmen i SR:s satsning ”Bota mig” tar programledaren Simon Magnusson upp alternativa behandlingar. I ett av programmen tas kolloidalt silver upp. Simon ger sken av att vara öppen och genuint nyfiken och att han verkligen vill ta reda på sanningen – men skenet bedrar. Programmet var endast till för att föra ut en nidbild, till den grad att det blev ”fake news” och föremål för ett tvistemål mellan radion och Ion Silver. Radion har de facto ljugit och sagt att produkten skulle vara förbjuden att sälja, vilket inte är det minsta sant. Detta drabbar Ion Silver såväl renommémässigt som intäktsmässigt.
Programledaren inleder programmet med att säga att han är trött på nidbilder, ändå slutar det med att han själv bidrar till just det, kanske mer än någon någonsin har gjort förut. Simon basunerar nämligen ut att kolloidalt silver skulle vara förbjudet att säljas som vattendesinfektionsmedel. Detta är dock inte sant.
I två timmar satt Anders Sultan och Michael Zazzio i den ursprungliga intervjun med Simon och förklarade och var mycket tillmötesgående och berättade öppenhjärtligt och svarade på Simons alla frågor – som Simon hade förvarnat om skulle vara ”många och dumma”. Dessa två timmar klipptes ner till 4 minuter. Det som kom att bli Simons slutord efter inspelningen var ”tack för att ni tog er tid och gott bemötande och allting”. Med facit hand, så kan nog inte Anders och Michael säga detsamma… De trodde ännu en gång på media och att media kunde avrapportera korrekt och objektivt. Så här löd nämligen inbjudan till SR:s programserie ”Bota mig”:
Hej, Vi jobbar med en programserie om alternativa behandlingar för P1 Sveriges Radio. Vår ambition är att ta oss förbi det många gånger infekterade läget som råder mellan de alternativa metoderna och konventionell sjukvård. Serien försöker ta ett tydligt konsumentperspektiv. Vi skulle gärna vilja göra en intervju med Anders Sultan eller någon annan med kunskap om kolloidalt silver för att få veta mer om hur produkten fungerar.
MVH Karin Grönberg, producent Sveriges Radio Västerbotten
Dessutom har reportern inte förstått vad Michael har pratat om. Michael och Anders pratar hela tiden om produktens effekt på mikroorganismer. Så när Michael pratar om att storleken på porerna i cellen, så är det naturligtvis bakteriecellen som avses. Detta framkommer emellertid inte i programmet, utan Simon släpper in en forskare som pratar om kroppsceller och som börjar prata om endocytos och i ordalag att det som Michael har sagt inte stämmer. Michael förklarar med egna ord:
Den fria passagen av silverjoner och metalliskt silver i form av sammanslagna silveratomer kan endast ske om partiklarna är mindre än 17 nanometer. Det metalliska innehållet i Ionosil kolloidalt silver består av omkring 70 % silverjoner och 30 % silvermetall. Det metalliska silvret ligger på i medeltal 3-5 nanometer, vilket innebär att det handlar om extremt små silverpartiklar för att vara i ett elektrokolloidalt silver. Denna lilla partikelstorlek säkerställer att de metalliska partiklarna kan passera fritt både in och ut genom de membran som omger till exempel bakterier, vilka saknar cellkärna. Den fria passagen sker dessutom mycket snabbare än andra, aktiva typer av passage och den fria passagen kan endast ske om partiklarna är tillräckligt små.
Tänk om Simon hade tagit kontakt med företaget innan programmet sändes. Det är högst anmärkningsvärt att man inte låter företaget kommentera en så pass omvälvande brasklapp innan man sänder det kraftigt vinklade klipp-och-klistra-programmet. Varför frågade Simon inte företaget om en kommentar innan han basunerade ut att produkten skulle vara olaglig? Enligt god publicistisk sed så ska företaget komma till tals redan i samma program. Det kan klart konstateras att programmet bröt mot SR:s sändningsregler som lyder:
Programledare, reportrar och andra som kan uppfattas som företrädare för programföretaget får inte göra värderande uttalanden eller ta ställning i kontroversiella frågor. Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas ensidigt så att endast en parts version eller synpunkter klart dominerar. Om en klart utpekad part utsätts för stark kritik eller allvarliga anklagelser bör han eller hon som regel få möjlighet att försvara sig i samma program
Efter det att programmet hade sänts så bad NHF Sweden Anders Sultan om en kommentar:
Reportern på P1 far med osanning. Ionosil är en produkt som tillverkas genom elektrolys och är därför laglig att säljas som vattendesinfektion under EU:s biociddirektiv. Vi ringde upp forskaren som reportern hade pratat med och det visade sig att SR-reportern bara hade frågat forskarna om nanosilver – inte om elektrokolloidalt silver! Det är nämligen så att elektrokolloidalt silver inte är en nanoprodukt utan det är en jonisk produkt. Detta står det att läsa om på Kemikalieinspektionens hemsida:. https://www.kemi.se/fraga-kemikalieinspektionen/ar-det-tillatet-att-salja-produkter-med-kolloidalt-silver/
I intervjun med företagarna så har Simon ingående fått veta om den olagliga hetsjakt som har bedrivits på Anders Sultan där han till och med har belagts med munkavle – även vad det gäller sin privata yttrandefrihet, samt att det skulle kosta 800 000 kr i vite att överträda det.
När SR känner till bakgrunden och i ett sådant läge ändå medvetet i sändning försöka avkräva Anders och Michael på svar om något som SR vet att företaget inte kan ge utan att det skulle kunna kosta dem 800 000 kr i vite och sen i sändning få det att låta som att företaget inte vill prata eller inte har belägg, när det i själva verket inte får – är osmakligt och är oseriös rapportering. Om nu företaget hade valt att prata om hälsofördelar med kolloidalt silver och visat referenser, då hade SR säkert också varit först med att rapportera att företaget bryter mot vitet! Snacka om att vara i rävsaxen! Var det nidbilder som den här reportern ville medverka till att få bort? I så fall har han misslyckats totalt i sitt uppsåt.
Ionosil är den produkt som Ion Silver säljer som vattendesinfektionsmedel sedan 2010, och som Simon i programmet hävdar är förbjuden att sälja. Sanningen är att Ionosil har granskats av Kemikalieinspektionen både år 2016 och i februari år 2019 och är en registrerad vattendesinfektionsprodukt. Ionosil är ingen nanoprodukt utan den är en silverjonbaserad produkt som produceras genom elektrolys av silver i avjoniserat vatten. Det rör sig således om en jonisk produkt. Det finns en praxis om vad som gäller för gränsdragning mellan jonisk- eller nanoprodukt och vad det gäller Ionosil så har det mätts upp utav ett oberoende laboratorium. Företaget har försökt att nå Simon som inte längre vill kommunicera. Simon var ju den som ville att företaget skulle prata om sin produkt, men nu när det kommer till kritan så är det visst inte så intressant längre. Simon fick i alla fall till slut lägga in en rättelse i programmet och han säger:
Vi ska göra en rättelse. I första utsändningen av avsnittet så sa vi att Ion silver säljer en produkt som inte får säljas. Det var fel. Det har inte fastställts att så var fallet.
Det är dock inte konstigt att programmen blir som de blir, med medarbetare som inte gräver tillräckligt djupt för att det ska bli korrekt, och inte förmår att hålla sig sakliga och opartiska. Det är kanske inte så konstigt för även denna reporter är tydligt VoF-inspirerad och erkänner att han är med i VoF-gruppen på Facebook, men han understryker att han inte är med i föreningen. Detta var i och för sig för väl, för det är många som har förföljts av denna mobbingorganisation till den grad att de har velat ta livet av sig, bland annat Fettdoktorn Annika Dahlqvist som fick VoF:s nidpris. Annika har dock fått upprättelse och nidbilden har mer eller mindre försvunnit. Vi får hoppas att det blir så även i det kolloidala silvrets fall. Man brukar ju säga att sanningen segrar till slut.
Sara Boo, sekreterare NHF Sweden
PS. Sveriges Radio är numera helt skattefinansierat. Skattebetalarnas medel ska inte gå till oseriös journalistik utan radion skall självfallet hålla sig till saklighet och opartiskhet, men i stället sprider Sveriges Radio ”fake news” och det är dina skattepengar som används för det ändamålet.
(2336)
