Replik på debattartikeln ”Nationellt vaccinationsregister – en angelägenhet för alla” i Läkartidningen 2019-07-23

 

 

ÖPPET BREV

Det är olagligt med vaccinationsregister på individnivå

Ett vaccinationsregister på individnivå utgör ett olagligt övervakningssystem där den grundlagstadgade personliga integriteten kränks. Ändå verkar ett sådant system rekommenderas av en rad smittskyddsläkare med Helena Palmgren i spetsen. Dessa smittskyddsläkare skrev i Läkartidningen 2019-07-23 debattartikeln ”Nationellt vaccinationsregister – en angelägenhet för alla”. I artikeln vurmade de även för något som kan hänföras till olaglig kartellbildning.

Helena Palmgren & Co skriver att vaccination är en av de viktigaste förebyggande åtgärderna mot infektionssjukdomar, men hur kan de veta det? Samtidigt skriver de nämligen om hur svårt det är att få fram uppgifter om vaccinationstäckningen hos befolkningen och att det inte heller går att få fram vaccinationsdata på individnivå. När det inte finns något heltäckande system och således inte heller något forskningsunderlag, så kan smittskyddsläkarna inte avgöra huruvida det är vaccinerna eller andra företeelser, som till exempel hygienisk status, förbättrad levnadsstandard och förbättrat näringsintag som skulle ha minskat smittan.

Det går inte att per automatik registrera individer i ett sådant övervakningssystem som föreslås av Helena Palmgren & Co. Att få fram data på individnivå angående givna vacciner, strider emot såväl journal- som sekretesslagarna samt mot den svenska grundlagen (regeringsformen) och mot GDPR. Grundlagen förbjuder dessutom olika former av övervakning av enskilda individer. Det är ingen annan än individen och den sjukvårdspersonal som har med patientens vård att göra som ska ha tillgång till dessa personliga uppgifter. Integritet och privatliv är skyddat av mänskliga rättigheter samt grundlagen.

I ett land som Sverige, där infektionssjukdomar inte är något egentligt problem, så behöver man av den anledningen inte heller ha någon exakt koll, det vill säga kontroll och övervakning av vilka medborgare som är vaccinerade och hur stor andel av befolkningen som är vaccinerad i en viss region, kommun eller stad.

Vidare menar Helena Palmgren & Co att företaget Inera, som ägs av SKL Företag och samtliga regioner och kommuner i Sverige, skulle ha bäst möjlighet att ta fram de IT-lösningar som behövs för att åstadkomma den övervakningsregistrering som smittskyddsläkarna efterfrågar. Att välja ut ett specifikt företag som ska skapa en sådan databas strider emellertid enligt EU-rätten mot den fria konkurrensen. Införskaffande av alla externa IT-lösningar måste enligt EU-rätten vara föremål för offentlig upphandling.

Inte nog med att smittskyddsläkarnas förslag bryter mot EU-rätten. Helena Palmgren & Co skriver dessutom ”vi uppmanar Socialdepartementet samt regioner och kommuner att ge Inera uppdraget att så snart som möjligt skapa en plattform där alla vaccinationer som ges i Sverige ska registreras och vara åtkomliga för individen och de myndigheter som har behov av vaccinationsinformation”. Det är emellertid så att om staten och regionerna går samman och beslutar något sådant, så utgör det en kartellbildning, vilket även det är olagligt enligt EU-rätten som baseras på en marknadsekonomisk modell. En planekonomisk handläggning i frågor som denna är olaglig och kan resultera i ett bötesbelopp på upp till 10 % av statens och kommunernas årliga omsättning.

Som om inte det vore nog så menar Helena Palmgren & Co ”för att säkra att alla behov tillgodoses är det av största vikt att det skapas en expertgrupp för vaccinationsregistrering där alla vårdgivare som vaccinerar är representerade”. Det är emellertid så att en expertgrupp som består av samtliga regioner, vars uppgift är att se till att ett system kommer till stånd utan någon form av upphandlingsförfarande, är inte bara en olaglig kartell utan dessutom jävig. En expertgrupp måste vara neutralt sammansatt.

Helena Palmgren & Co skriver även ”nationella myndigheter ska på ett samlat sätt kunna följa vaccinationstäckning, biverkningar och effekten av vaccinationer på sjukdomsförekomsten”. Visst kan det tyckas eftersträvansvärt att få en bra uppföljning med avseende på biverkningar, men hur ska det kunna komma till stånd och fungera i praktiken när sjukvårdspersonalen i allmänhet inte erkänner vaccinationsskador och inte noggrant observerar, noterar och journalför de biverkningar som vaccinerna ger upphov till, utan biverkningarna främst bemöts med förnekande, en axelryckning, tystnad, eller så sopas de under mattan? Från läkarutbildningen rapporterade en läkare att de bara lär sig att vacciner på sin höjd kan ge lite övergående feber, lite rodnad, svullnad och smärta vid insticksstället. En annan läkare har rapporterat att hon på sin utbildning fick lära sig att TBC-vaccinet inte fungerar särskilt bra, men att man kan ge det ändå, för det är ofarligt. Vi vet att detta inte är sant – exempelvis så fick Linda Karlströms dotter TBC av TBC-vaccinet.

Helena Palmgren & Co skriver att  målet med vaccinationsregistrering är att förbättra möjligheterna att skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar. På vilket sätt skulle registret skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar? Nu har barnvaccinationsregistret funnits i 6 år. Kan de svenska smittskyddsläkarna peka på några specifika och säkerställda aspekter som på ett konkret sätt skulle ha skyddat några specifika barn från faktisk smitta tack vare registret?

Utifrån vår analys, vilken baseras på konventioner om mänskliga rättigheter, Europarätten, den svenska grundlagen samt andra svenska lagar, ter sig smittskyddsläkarnas förslag helt omöjligt att genomföra inom lagens ramar.

 

Michael Zazzio

juridiskt och vetenskapligt sakkunnig och styrelseledamot i NHF Sweden, chefredaktör för tidningen 2000-Talets Vetenskap, forskare inom audiologi och infektionsmedicin, privatpraktiserande kliniker och legitimerad sjuksköterska

Sara Boo

styrelseledamot i National Health Federation (USA), sekreterare i NHF Sweden och chefredaktör för tidningen Hälsofrihet och diplomerad homiatriker


Debattsvaret skickades in till Läkartidningen som inte ville ta in det. Skrivelsen skickas i stället direkt till Helena Palmgren samt publiceras som ett öppet brev.

(3156)